Man kan lugnt säga att Pelle "Boa" Karlsson föddes in i yrket som cykelreparatör. Hans pappa var den legendariske OS-boxaren Tore Karlsson som drev "Cykel-Tore" på Gamla Övägen under många år. Att "Boa" skulle gå i hans fotspår var mer eller mindre förutbestämt. Som cykelreparatör alltså, inte som boxare.
– Men jag har faktiskt boxats en del när jag var liten, säger Pelle Karlsson. Jag var med och tränade med Akilles en vinter. Fast jag var nog inget vidare. "Stigga" Waltersson, tränaren, tyckte inte att jag var något större löfte och menade att jag garderade mig för mycket med ansiktet. Det var i alla fall därifrån jag fick mitt smeknamn.
Istället blev det cykel. På landsvägen med Antilopen och i verkstaden med pappa. När "Cykel-Tore" såldes började Pelle Karlsson jobba med sanering istället. Det gjorde han i två år innan cykelbranschen kallade igen. De senaste 15 åren har han jobbat i verkstaden på Haga Cykel innan drömmen om att öppna eget blev verklighet i våras. "Boas cykelverkstad" ligger i en källarlokal i hörnet av Askebygatan och Nelinsgatan – bara ett kvarter från efterträdaren till "Cykel-Tore" – och på så sätt är cirkeln sluten rent geografiskt.
– Jag vill vara här på söder, säger han, och har alltid trivts här. Jag trivdes väldigt bra på Haga Cykel också, men samtidigt har jag längtat efter någonting eget. Jag vill bestämma själv, jobba i mitt eget tempo och skapa en familjär stämning omkring mig. Kunna snacka lite med kunderna. Inte bara tjoff-tjoff. Jag gillar kundkontakten.
Med det ökade intresset för cykel, både ur tränings- och transportsynpunkt, har också konkurrensen i branschen skärpts. Fler aktörer vill vara med om kakan och numera säljer även de stora sportkedjorna avancerade racerhojar. Pelle Karlsson nöjer sig med att enbart serva och laga cyklar. Lite som förr i tiden.
– Det skulle vara lönlöst för mig att försöka konkurrera försäljningsmässigt med de stora kedjorna, säger han. Men den ökade försäljningen av cyklar är förstås bra även för mig. Ju fler som köper cykel, desto fler behöver någon som kan fixa dem och det skulle bli problem. Jag tar emot både vardagscyklar och racerhojar. Även om racercyklarna ligger mig särskilt varmt om hjärtat sedan jag körde själv.
– Det här är en tuff bransch men nu känns det som att det går åt rätt håll. Fler och fler börjar hitta hit. Det märks att det är många som cyklar nu.
"Boa" tävlingscyklade med CK Antilopen på 1980-talet men är noga med att tona ned sin egen förträfflighet i sadeln. Säger att han inte var någon stjärna men att han i alla fall var med i fint sällskap. På kontoret i verkstaden hänger en actionladdad bild från karriären där det åtminstone ser ut som om Pelle Karlsson är på väg över mållinjen som segrare.
Han skrattar.
– Vi kan låtsas det, säger han. Egentligen är det ett varv kvar och jag vann absolut inte. Men det är en bra bild. Från Sigtunaloppet 1985.
En kund kommer in i verkstaden med en snygg Bianchi som behöver lite omtanke. "Boa" släpper omedelbart minnena från den egna cykelkarriären och lutar sig ivrigt över den spända kedjan. Det är uppenbart att det egna cykelintresset numera kanaliseras via mekandet snarare än det envetna trampandet mil efter mil med blicken i asfalten.
– Jo, säger han, jag tycker att det är skitkul. Fast jag cyklar till jobbet.