Carl Bergstens skola fyller 100
När den invigdes häpnade de flesta. Här fanns moderna undervisningslokaler, gymnastiksal, skolkök, slöjdrum och ett eget eget bad i källaren. Nu i höst fyller S:t Olofsskolan 100 år.
Från innerstan. S:t Olofsskolan kom att fungera som folkskola i flera decennier, med upptagningsområdet i de centrala delarna av staden. ARKIVBILD: CALLE WERNGREN
Foto:
S:t Olofsskolan blev också Bergstens första riktigt stora uppdrag för hemstaden. Han ritade den efter sin studieresa till Wien år 1904. Där hade han mött den så kallade Wien-seccessionen, under ledning av arkitekten Otto Wagner och där fått sina främsta impulser från modernismen och wienerjugend. I Wien mötte han ett abstrakt formspråk som byggde på de geometriska urformerna; kvadraten, cirkeln och triangeln. S:t Olofsskolan kom att bli en av milstolparna för den unge arkitekten. Med material av utvalt tegel, kalksten, sandsten, smide och ek hade Bergsten åstadkommit interiörer och exteriörer med mängder av överraskande inslag. Geometriska ornament blandades med böljande jugendslingor. I Bergstens monumentala skolbyggnad ingick mittkorridorer som mynnade ut i stora och uppglasade burspråk. På så sätt strömmade ljuset in i korridorerna. Ljuset kom även från trappuppgångarna, eftersom västfasadens mittparti var indraget. S:t Olofsskolan stod färdig hösten 1908 och invigdes officiellt i januari 1909. Skolan var modernt utrustad, bland annat med gymnastiksal, skolkök, slöjdrum för både pojkar och flickor, och skolsalar för teckning och naturvetenskapliga ämnen. Där fanns även ett eget bad i källaren "den stora präktiga simhallen, ståtlig som själva Sturebadets i Stockholm". Både beröm och kritik
Skolbadet användes inte bara av skolans egna elever, utan även av andra skolbarn från stadens folkskolor. Det var frivilligt att bada och där fanns en anställd baderska. Vid invigningen lovordades Bergsten för "själfständig uppfattning och stor idérikedom". Om skolan hette det att den "var utformad med konstnärlig smak och främmande mönsterbilder". I pressen gavs det både beröm och kritik. För den senare svarade konstkritikern August Brunius i Svenska Dagbladet; "S:t Olai skola i Norrköping är till det yttre frappant ful. De ofantliga fönsterytorna som klämma ihop tegelmuren till smala band, den nästan fullständiga frånvaron av synliga tak äro några drag som har den mest ödesdigra effekten". Kritiken till trots. S:t Olofsskolan kom att fungera som folkskola i flera decennier, med upptagningsområdet i innerstan. Där bedrevs även andra kurser, exempelvis kvällskurser och realskoleutbildningar i regi av ABF. Direkt efter andra världskriget slut förvandlades S:t Olofsskolan till flyktingsjukhus för personer som hade räddats undan kriget av Folke Bernadottes vita bussar. Räddade, från koncentrationsläger som Bergen-Belsen och Neuengamme. "Sjukdom och elände"
När S:t Olofsskolan i början av juli 1945 fick ta emot 109 flyktingar som hade överlevt Bergen-Belsen fick de ansvariga i Norrköping något av en chock. Förutom det psykiska traumat från krigets fasor led många av tuberkulos, tyfus, dysenteri och fläcktyfus. Belsenfångarna kom till Norrköping med marinens lastfartyg Prins Carl, under fredstid Sveabolagets s/s Munin; "Det är lindrigt sagt en fruktansvärd bild av sjukdom och elände som numera avtecknar sig häruppe i S:t Olofsskolans beredskapssjukhus", berättade överläkaren L Brahme, för NT:s utsände. Dödligheten var hög. De flesta av Belsenfångarna led av en långt framskriden tuberkulos. Redan de första dagarna i Norrköping avled ett par flyktingar. När sjukhuset vid S:t Olofsskolan avvecklades hade 30 människor dött. I början av 70-talet var skolan en del av Kungsgårdsskolan. Senare flyttade Hälsouniversitetet in och i dag är skolan en del av Komvux, med undervisning i svenska för invandrare.
Så jobbar vi med nyheter