Med ett starkt nytt album i ryggen gör Helloween det rätta valet och spelar flera låtar därifrån. Antalet åttiotalsklassiker hålls där-
emot på ett minimum, något som kan vara frustrerande för en festivalpublik. Nittiotalet ignoreras nästan helt och hållet. I stället baseras låtvalet på det nollnoll-tal där kvaliteten på tyskarnas skivor i bästa fall varit diskuterbar. Som tur är innehåller de i alla fall tillräckligt med höjdpunkter för halvannan timmes helgjuten spelning. Men trumsolo redan efter fjärde låten? Vansinne!