Nina Messo upplever området som tryggt.
Det har blivit några varv, året om, i alla väder. Både runt Ringdansen och atriumhusen går trivselvandrarna, de startade verksamheten i Navestad 2018.
Nu, 2024, har de upplevt både kravaller och skjutningar, men några planer på att släppa greppet om sina kvarter finns inte i gruppen.
Därför har de engagerat sig ideellt.
– De har gjort så fint här och satsat så mycket. Jag trivs jättebra härute, säger Sara Demir som bott i Navestad sedan 1979.
Men vad tänker du när något händer, som dödsskjutningen förra veckan?
– Självklart gör det ont. Vi var aldrig med om något liknande när jag växte upp här. Det är jättetragiskt, säger Sara Demir som berättar att hon bott granne med offret, även om hon inte kände honom.
Sedan två år tillbaka håller Sandra Demir i planeringen för vandrarna som varje tisdag samlas i lokalen Mötesplatsen. Sedan drar de på sig västarna för att möta människorna i området. Det gör de också den här veckan.
De iakttar förändringar och saker som kanske är omärkbart för den oinvigde.
– Det är trevligt att träffa folk härute. Vi plockar också skräp när vi ser det. Vi framför till Hyresbostäder om det är några problem som behöver ordnas. Det är klart att vi har ser gäng ibland men inget som varit störande mot oss då vi varit ute och gått. Vi har västar på oss. Alla respekterar det, säger Sandra.
Vandrarna blir en form av kontaktyta, mellan individer och grupper. Så också den här kvällen.
De pratar kort med mamman Ninwa Messo som ser till barnen, när de leker i klätterställningarna. Polisen stannar till och frågar hur det är och ger lite peppning. Gruppen berättar för ett par 18-åriga killar att de också kan vara med och trivselvandra.
Polisen stannar till, säger några uppmuntrande ord och förhör sig om läget.
De passerar också en ung fotbollsledare på väg hem från konstgräsplanen.
– En eloge till alla fotbollsföreningar här ute, för är det något som håller ungdomarna borta från dåliga krafter så är det de personer som jobbar ideellt för dem, säger Kalle Eriksson när vi passerar.
– Även musik och dans, lägger Kirsi Järvi till.
En del raka frågor ställs till personer vandrarna möter. Kvällen bjuder också in till spontana skratt.
Gruppen stannar till vid minnesplatsen. För en vecka sedan sköts en 16-årig pojke till döds.
Dämpat blev det bara vid minnesplatsen för den ihjälskjutne 16-åringen.
– Man ska leva så normalt man kan. Annars ger man makten till de människor som skapar sådant här, säger Kirsi Järvi, innan vandrarna rör sig hemåt igen.