Birgittas skalle kan vara oäkta
Två skallar! Helgonet ordnade det bra för sig. Det fastslår juristen Barbro Lindqvist som letat rättpå ännu en skallei Holland.
Skallarna från Vadstena. Man trodde först att skallen närmast var Birgittas och den andra dottern Katarinas. DNA-tester har dock inte kunnat ge några klara bevis om detta.
Foto:
På 1970-talet var hon domare i Linköping, som pensionerad rådman har hon rett ut en 360-årig kriminalgåta.
Hur hamnade skallen i Uden? Den vilar i en glasskål i birgittinernas kyrka.
- Äkta eller inte - systrarna anser att helgonets tyghätta är viktigare, säger Barbro Lindqvist.
(Hättan ställdes för övrigt ut i Vadstena i fjol.)
Kristligt byte
Carl-Herman Hjortsjö, anatom, tittade genom det dammiga glaset. Året var 1953. Han avfärdade snabbt att detta var Birgittas skalle. Trots att han inte fått studera kärlfårorna på insidan av skallen.
- Jag skulle låtit honom göra det om han var präst, menade den lokale kyrkoherden.
Denne framstår som en slipad affärsman; systrarna skulle få skallen om de gav pengar till en kyrkklocka i hennes namn. Enligt kanoninsk lag är det nämligen förbjudet att sälja reliker. I stället skänkte systrarna en arm av helgonet som ersättning.
Stöldgods
Grågul vilar skallen i Uden. Färgen vittnar om att den legat i jorden, menade Hjortsjö. Hans antropologiska studier av kvarlevorna av historiska personer tillmäts stor betydelse.
Birgitta blev ju aldrig jordad. Hennes kranium och ben låg länge i en simpel trälåda på Vadstena slott. När drottning Kristina kom på besök 1644 blev hennes dansmästare, den ende katoliken i hennes följe, mycket upprörd. Han tog helt enkelt skallen, men visste i flera år inte vad han skulle göra med den.
Skallen fick följa med i bagaget till Frankrike. Till sist frågade han ambassadören om råd. Denne anhöll om att få skänka skallen till kyrkan i sin hemby Courson. Fyrtio inbjudna gäster deltog i ceremonin. Under franska revolutionen gömdes skallen, svept i en brudklänning, i en annan kyrka i Courson.
Äreportar
1867 blev skallen känd för en större allmänhet genom ett 190 sidor långt latinskt dokument. Men litteraturforskaren Henrik Schück tvivlade starkt och menade att Birgittas ben "vilar i Rom i svensk jord". I Courson fortsatte man däremot att hylla helgonet med processioner och äreportar på hennes dag i oktober.
Stiftsantikvarien Jansen reste på svenske biskopens uppmaning till Courson efter krigsslutet 1945. Man ville gärna ha reliker av Birgitta till kyrkorna i hennes land. Jansen mötte hårt motstånd när han sökte övertyga kyrkoherden att Birgittas skalle inte borde vila i Frankrike. Kyrkoherden motsatte sig också att skallen flyttades till hennes döttrar i Holland.
Men där vilar alltså numera Birgittas "ena" skalle. Aldrig undersökt som helhet.
Osäkert DNA-bevis
Om Birgittas "andra" skalle vilar i Vadstena är inte bevisat. Den tillhör en 70-årig kvinna, men om hon är Birgitta har inte DNA-analysen kunnat bevisa.
-Vad hindrar att man tagit fram skallen vid drottning Kristinas besök, menar Barbro Lindqvist. Kanske är det verkligen Birgittas skalle i Vadstena, kanske inte...
Med juristens skepsis lägger hon fram sin undersökning. Hon är den enda som forskat i fallet. Som kallats för ett "ärevördigt huvuds irrfärder".
Oupptäckt arv
För över tio år sedan tog hon initiativ till att bilda Katolsk historisk förening. Den syftar till att bevara och levandegöra det svenska katolska kulturarvet. Trots att kyrkan sedan 1783 åter har en officiell organisation har den efter reformationen haft en undanskymd tillvaro.
- För många som växt upp i efterkrigstidens Sverige upplevs den som ung och främmande, men att vårda vårt katolska arv och minne är både angeläget och berikande.
Barbro Lindqvist har givit ut den första boken om hur katolska kulturarbetare skänkte färg, form och ton åt Stockholm när det moderna Sverige föddes. Artister, komedianter och fattigt folk visar hur dessa tidiga invandrare mötte intolerans och fattigdom och kämpade svårt för respekt i det svenska enhetssamhället. I dag är Barbro Lindqvist som konvertit och författare bosatt i Sundsvall.
Så jobbar vi med nyheter