Detta är några av iakttagelserna som patientnämnden i Östergötland gjort, när man gått igenom de 940 anmälningar som kom in till nämnden förra året.
Allt fler klagar dessutom på vården. Anmälningarna blev 120 fler under 2010 jämfört med året innan.
- Många patienter och deras anhöriga tycker att de blivit dåligt informerade om vad som gäller. Samtidigt visar de samtal vi haft att vården ofta uppfattar att de har informerat.
- Men uppenbarligen når allt inte fram, säger Monica Jönsson, som är handläggare på patientnämnden.
Otrygga patienter
De patienter som inte förstår sammanhanget och informationen blir mycket otrygga, konstaterar hon i den rapport hon lämnat till landstingspolitikerna.
De flesta anmälningar handlar om brister i bemötandet och kommunikationen mellan patienter, anhöriga och vårdpersonal. Och alltfler anmäler också att kommunikationerna mellan olika vårdenheter fungerar dåligt eller inte alls. Ansvaret läggs över på patienten att själv ta reda på vilken enhet som ska fortsätta behandlingen.
Ett annat bevis för brister i vårdprocessen, enligt patientnämnden, är att det tar orimligt lång tid för att få svar på prover.
Nämnden tar ett exempel med en patient som opererades och fick veta att det var en tumörbit kvar. Provet togs i juni. I början av september skrev patienten till patientnämnden. Då hade svaret ännu inte kommit.
Chefläkare Ann Sofie Sommer på Vrinnevisjukhuset känner igen de klagomål som kommer från patienthåll. Detta är problem som vården varit medveten om under årens lopp.
Gemensamt ansvar
- Det är tråkigt att vi inte har kommit längre. Vi har ett ansvar genom hela vårdkedjan att se till att patienterna blir väl behandlade och känner sig trygga. Och att de lotsas rätt genom hela behandlingen.
Ansvaret faller inte på en yrkeskategori. Alla måste känna det uppdraget. Det är viktigt att de berörda gör händelseanalyser direkt när sådant här inträffar. Även om det inte blir någon lex Maria-anmälan måste man gemensamt ute i verksamheten gå igenom händelsen och se vad man kan göra annorlunda, säger Ann Sofie Sommer och konstaterar att än återstår mycket arbete för vården.