I 60 år har hon suttit och vänt notbladen för sin man organisten. Aldrig missat en högmässa. Numera far Agneta ut på landet, till platser där gudstjänsten firas enligt gammal ritual. Oftast blir det till kyrkorna i Östra Husby pastorat.
Men när Olle Elgenmark begravdes i förra veckan blev det Matteus kyrka. I skuggan av tornet på sin älskade katedral, där han spelade i 33 år, vilar han vänd mot öster och den uppåtgående solen. Detta var hans önskan.
– Vi kallades länge stockholmarna ... och det kändes svårt att bryta upp därifrån. Men nu vill jag inte vända åter. Jäktet och trängseln i Stockholm gör det mentalhygieniskt omöjligt, säger Agneta som varit Norrköpingsbo sedan 1968.
Hon tog beslutet att bli folkskollärare och minns ännu hur hon cyklade uppför klöverbladet på Slussen när tanken kom.
Efter en tid som lärare för romer och senare finska och grekiska invandrare, tog hon över ansvaret för Kommunala vuxenskolans bibliotek i Norrköping.
– Det passade mig precis. Böckerna låg kvar där jag lagt dem, men barnen i skolan fanns aldrig där de skulle. Dem kunde jag inte hålla ordning på.
Bara 16 dagar efter att hon blivit myndig gifte hon sig med Olle.
– Ett sätt att undfly en kaotisk och svår barndom.
Nej, Agneta vill helst inte kommentera det faktum att akademikerhemmet inte var det bästa.
Däremot talades det teologi i hemmet och hennes farbror och fadder blev så småningom biskop. När hon döptes i Sankta Klara kyrka i Stockholm stod dopfunten alldeles intill altaret.
– Där fick jag Jesus till bundsförvant. Han är min trygghet. Tron är själva rotfästet.
En avgörande roll spelade ”gudsmannen” Gustaf Friman i söndagsskolan och kamraterna i Kristliga gymnasistföreningen.
– De visade vad kristlig kärlek var, säger Agneta som ännu livnär sig på deras bibelstudier och föredrag.
Hon har precis följt makens anvisningar och ordnat med en begravningshögmässa. Tre präster, Olles egna tonsättningar och släktpsalmen 330. Den som man alltid sjungit på både förelsedagar och begravningar.
”Jag har alltid älskat färg och brokighet”, skrev Olle och bad alla att ”inte komma klädda i svart utan klä sin själ i högtidsdräkt för att möta uppståndelsens Herre”.
– Helst bär jag min mors gröna sockendräkt från Haninge, säger Agneta, för dagen klädd i blått och rött.
Hon har sin kamera med som alltid. Den första var en lådkamera som tog åtta bilder på varje rulle. Man fick hushålla med både motiv och film. Nu fotar hon lika gärna med mobilen.
Hallen är fylld till taket med hennes fotoalbum. I bostaden står också pianot från Steinway, där Olle Elgenmark testade sina kompositioner. Senast på domsöndagen. Under den heliga julnatten kallades han hem till Gud.
– Underbart att leva med en klassiskt skolad musiker. Rock och pop var inte vår melodi.
Agneta ser inte gärna gudstjänster på tv, utan slår sig helst ned framför webbradion där ordet kommer till sin rätt. Arbetsgemenskapen Kyrklig förnyelse som vill lyfta fram kristendomens källor har länge varit hennes andliga hemvist.
Hur ser du på ålder?
– Det har aldrig bekymrat mig. En nackdel är att närminnet sviktar. Ålderism är en ickefråga.
Varför resa bort för att fylla år, frågar sig Agneta. Hon stannar hemma, bjuden till goda vänner. Fira kan man gör senare, lägger hon till. Och det hör till vanligheten att hon får i uppdrag att plåta. Ännu en bild bland många andra.