Vid klockan 04:30 på natten mot 4 juli vaknade Martin Togan av ett samtal. Det var fastighetsvärden.
– De sa bara "ni måste komma hit, ert ställe brinner". Först förstod jag inte vad de sa och de fick upprepa det. Jag tänkte direkt att det måste ha varit någon maskin vi glömt stänga av som börjat brinna, säger Martin Togan.
Han ringde sin bror, som han driver Brödernas kafé ihop med. Men brodern reagerade likadant.
– Jag sa till brorsan att "lägg av, är du seriös?", säger Robert Togan.
– Min enda tanke var att det måste vara klämgrillen som någon glömt stänga av. Det fanns inte i min värld att någon skulle ha kastat in något.
När de kom fram till platsen såg de ett krossat fönster och innanför det en bränd fåtölj. Någon eller några hade kastat in någon form av brännbar vätska.
– Det kom flashbacks från de här 13 åren, då vi har lagt ner all vår tid på det här stället. Det är egentligen vårt första riktiga hem. Vi har kämpat oss fram och har trivts väldigt bra. Att då veta att någon avsiktligt har velat bränna ner stället... det gör ont, säger Robert.
Finns det någon som ni haft något otalt med?
– Nej, inget alls. På 13 år har vi fått en ruta sönderslagen och så lite klotter på väggen, men det är sådant man får räkna med.
– Det här är ju också en stor byggnad med flera verksamheter. Tänk om det befunnit sig någon i en annan lokal, eller om röken hade gått upp till H&M. Det hade blivit skador för flera miljoner, säger Martin.
Ibland hör man talas om verksamheter som blir pressade på pengar från kriminella nätverk och då blir utsatta för attentat – kan det ligga något i det nu?
– Nej, inte alls. Det här är ett vanligt kafé, jag förstår inte varför vår verksamhet skulle vara måltavla för något sådant. Vi har aldrig haft någon som försökt pressa oss, säger Robert.
Bröderna berättar att det känns som att hela Norrköping har slutit upp bakom dem. Båda i sociala medier och i verkligheten. Nära och kära har varit ett stort stöd genom processen från attentatet fram tills nyligen, då verksamheten har kunnat öppna upp för fullt.
– Det här har lärt mig att inte ta något för givet i livet, man är verkligen skör. Visst, det var bara materiella saker som blev skadade, men det har varit väldigt jobbigt mentalt – att någon velat göra oss illa, säger Martin.