Brobyggare full med idéer

Magnus Stråberg ler vid minnet av den tidiga morgonen utanför spelstaden.
- Jag var i Las Vegas tillsammans med magikern Joe Labero. Vi skulle ut till Siegfried och Roy och titta på deras djur. Jag åkte ut tidigare och tänkte förbereda mötet. De skulle precis döpa ett nyfött lejon. Jag sträckte fram min hand och presenterade mig, men de uppfattade Stråberg som Strawberry och så fick lejonet det namnet, säger Magnus och skrattar.
- Jag vet inte om lejonet uppskattar det ...
Magnus Stråberg har, för ovanlighetens skull, stängt av sin mobiltelefon under vårt möte. Den ringer annars ett i ett från alla olika håll och världsdelar med alla möjliga och omöjliga frågor och önskemål. Han har drygt 20 år i kultur- och nöjesbranschen och är en av de mest kunniga och respekterade. Kontaktnätet är stort.
Hans första möte med den journalistiska världen hade han just på Norrköpings Tidningar.
- Jag pryade, som det hette på den tiden, på sporten under ledning av Håkan Haraldson. Jag fick en bra grund under min tid där, men skrämdes av de smått omöjliga intagningsbetygen på journalisthögskolan och sökte aldrig dit. Ödet ville annat ...

Värvad i skivkön
Magnus Stråbergs karriär började i blygsam skala, när han under sin tid i lumpen hjälpte kompisarna att locka publik till diskotek Olympia på Kungsgatan. Det gick bra och ryktet om den driftige, idésprutande mannen nådde också bröderna Lennart och Håkan Polhammar. Han värvades av Polhammargruppens marknadschef Lars-Åke Backlund, LÅB kort och gott, i skivkön på gamla Spiralen i mitten av 1980-talet.
- Mitt första uppdrag var Europe i Himmelstalundshallen. Jag fick tidigt ett stort förtroende av mina chefer och kunde göra min grej. De litade på mig. Jag gick igång och med lite tur, timing och talang gick det bra från dag ett.
- Det var en rätt stor grej för en 20-åring att sitta i ett programråd och bolla artistidéer för en nattklubb som hade en åldersgräns på 23 år.

Blandade uppdrag
Tiden i Polhammargruppen var den perfekta skolningen innan Magnus Stråberg tog klivet ut på egen hand och skapade PR & Company i maj 1995. Uppdragsgivarna är blandade. Gallerier, museer, artister och teatrar köper PR-hjälp från Magnus Stråberg.
Det kan vara en kommun en dag, en konstnär nästa och en skådespelare den tredje.
- Jag är en brobyggare och försöker komma med idéer till alla möjliga som behöver en extra skjuts i karriären. Det rör sig om allt möjligt. Jag försöker lyssna och hjälpa till för det mesta, men jag tar inga politiska uppdrag. Jag skulle aldrig lansera ett parti.
Du försöker alltid sälja en rubrik i tv, radio eller tidningar om och för andra, men aldrig om och för dig själv.
Magnus Stråberg lutar sig bakåt i stolen, tar en klunk av citronvattnet och funderar en stund.
- Det är lättare att se en storhet i någon annan än i sig själv, säger han snabbt.
- Jag vill vara en länk mellan min uppdragsgivare och media och göra det så att alla parter förstår varandra. Det är inte alltid lätt, men jag jobbar för det. Det kan krävas en viss övertalning ibland.

Guldkant i vardagen
40-årsdagen firar han i sommarstället i Mellbystrand.
- Jag har aldrig funderat särskilt mycket över att fylla 40 år. Jag har alltid varit yngst. Mina uppdragsgivare är sällan eller aldrig yngre än jag, säger han och säger snabbt namn och ålder på flera.
- Jag har alltid blivit betraktad som en ungdom och kanske kan få vara det ett tag till.
Familjen tillbringar en del av sommaren vid den halländska kusten. Det är fjärran från stressen och pulsen i arbetet. En plats för ro och tanke. Huset stod helt klart förra året och ligger ett längre stenkast från stranden.
- Man får se till att sätta guldkant på vardagen. Mitt arbete går hand i hand med privatlivet. Det inkräktar mycket på vardagen med familjen. Det är oftast snabba ryck. Man har aldrig semester utan går på högspänn för att möta kraven. Det är därför jag har med mig kontoret hit.
- Det är också nära till allt. Artisteriet, både egna och konkurrerande, har många spelningar i området. Jag behöver vara där det händer.
Du är kändis, men ändå inte.
- Jag ska göra andra människor kända. Det är mitt arbete. Ett eget kändisskap skulle inte tillföra något - tvärtom.

Konstintresserad
Magnus Stråberg jobbar med sitt intresse, särskilt konsten, som han har haft med sig genom alla år. Han gillar arbetet med Konstmuseet i Norrköping.
Han kom tidigt i kontakt med konsten.
- Jag var reklamtecknare en gång i tiden, mötte konstformer av alla de slag och gick på massor av utställningar. Jag började också läsa amerikanska konsttidskrifter och fastnade i en artikel om Ernst Billgren i Flashart i slutet av 1980-talet. Jag sökte upp honom och blev hans första fan, säger Magnus och skrattar.
I dag jobbar de tillsammans.
Magnus Stråberg och hans familj trivs i Norrköping och har aldrig gett vika för locktonerna från Stockholm, där kultur- och nöjesvärlden har sitt centrum.
- Jag hittar ständigt nya fördelar med Norrköping och ser ingen anledning till en flytt. Mitt arbete blir och är mer effektivt med en bas i Norrköping. Jag slarvar inte bort min tid. Livsstilen är också sundare än den kanske skulle vara om man bodde i Stockholm.
Barnen har snappat upp ett och annat uttryck från branschen genom åren.
- De har lärt sig vara snabba och rappa i kommentar och handling. En vanlig kommentar är "nu har jag en idé!"
Norrköping har genom åren fått ett bättre rykte ute i landet.
- Louis de Geer, vårt konstmuseum och Industrilandskapet har bidragit till det. De senaste årens konserter på Himmelstalund har också öppnat upp fler möjligheter. Det är en annan anda, men man måste vårda en bra idé och våga, säger Magnus Stråberg.
Han, om någon, bör veta.

Brobyggare full med idéer

Det går ett lejon hemma hos Siegfried och Roy i Las Vegas med namnet Strawberry. Jordgubbe är inget passande namn för djungelns konung, men alla lejon har inte mött Magnus Stråberg.