Rullstolsburna Emelie vill jobba – men får inget arbete

Rullstolsburna Emelie Wallin vill inget hellre än att jobba, men hon får inget arbete. "Fler måste se individen, inte bara rullstolen", säger hon.

Permobilen använder Emelie ofta i olika sammanhang.

Permobilen använder Emelie ofta i olika sammanhang.

Foto: Magnus Johansson

Lotorp2023-05-06 09:00

Lotorpsbon Emelie Wallin har varit rörelsehindrad hela livet på grund av att hon föddes för tidigt.

– Jag är rullstolsburen, har cerebral pares, är spastisk i musklerna, det påverkar armar och ben, säger Emelie.

Skolåren spenderades i Lotorps skola och Grosvadsskolan därefter gick hon handels- och administrationsutbildning på gymnasiet i Linköping.

– Det har inte varit lätt att bli förstådd i skolan, med vilken hjälp jag behöver. Jag har fått strida hela tiden, säger Emelie.

Hon fyller snart 24 år och bor fortfarande hemma hos föräldrarna Jan Wallin och Jenny Karlsson.

undefined
Emelie tillbringar mycket tid vid datorn. Här tillsammans med mamma Jenny och pappa Jan.

– Emelie ska vara i vuxenvärlden. Hon är en glad tjej som vill ha något att göra på dagarna, säger Jan. 

– Jag har inga kompisar och umgås bara med mamma och pappa, säger Emelie.

Efter hon slutade skolan för fyra år sedan har hon med undantag för ett halvårs praktik som administratör på Sonstorps Mekaniska varit utan jobb hela tiden.

– Det är tröttsamt, jag har inget socialt liv. Jag är mest hemma och ser på tv hela dagarna, när det enda jag vill är att få ett jobb, betonar Emelie.

Hon vill få sysselsättning inom administration.

– Jag vill ha ett kontorsjobb och behärskar både datorn och administrativa uppgifter. Jag är öppen för alla förslag och är en väldigt social person, som inte är rädd för att prata med folk.

Vilka begränsningar har du på grund av din rörelsenedsättning, för att kunna utföra olika arbetsuppgifter?

– Jag klarar inte stående arbete och behöver ytor för att kunna ta mig fram med både kryckor och rullstol. Jag behöver arbeta på företag som har dörröppnare och ramp, berättar Emelie.

Arbetsförmedlingen kan vara behjälplig med att anpassa arbetsmiljön.

Vid praktiken på Sonstorps Mekaniska hade hon aktivitetsstöd från Försäkringskassan, som betalade hennes ersättning och kostnaden av införandet av en dörröppnare vid arbetsplatsen stod Arbetsförmedlingen för.

– Jag var där ett halvår för arbetsträning förra året. Det har utretts att jag klarar att jobba 75 procent, så det blev sextimmarsdagar. Jag trivdes mycket bra, både med jobbet och arbetskamraterna.

Emelie söker flera jobb i månaden, men påpekar att hon skulle behöva veta i förväg hur arbetsmiljön ser ut, eftersom hon är i behov av en särskild arbetsplats.

– Jag tror inte företag vill anställa när de får reda på att man sitter i rullstol, då vill de inte ta emot mig eller någon annan i samma situation, menar Emelie.

– Det är svårt för alla rörelsehindrade att få jobb, betonar Jan.

Emelie får ersättning på 3 000 kronor i månaden från Försäkringskassan.

– Det går inte klara sig på den summan. Vi har pratat med kommunen, men Emelie får inte hjälp eftersom hon har sparade pengar på kontot, dessa ska användas först innan hon kan få ersättning, säger Jenny.

– Det är pengar som Emelie har sparat till lägenhet och möbler. Om det händer mig och Jenny någonting, vill vi veta att Emelie kan klara sig på egen hand, säger Jan.

Emelies rörelsenedsättning anses inte vara tillräckligt svår för att vara berättigad till stöd i form av LSS (Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade).

– Jag kan gå på toaletten, äta och duscha själv, då får man inte rätt till LSS. Då får man inte heller någon kontaktperson i kommunen. Jag är beroende av mamma och pappa om jag vill gå ut och äta på restaurang, till exempel, säger Emelie.

Mycket tid tillbringas hemma i huset i Lotorp, men hon har fått intresse för bandy och följer regelbundet Finspångs AIK, som nyligen tog steget upp till allsvenskan.

– Jag ser alla hemmamatcher, har fått en supportertröja med alla spelarautografer. Det är en spännande sport.

Senaste åren har inte bara varit en kamp för att komma ut på arbetsmarknaden. 2020 drabbades hon av långtidscovid.

undefined
Emelie och Jan Wallin är frustrerade över att det är så svårt för rullstolsburna att få arbete.

– Jag var dålig mellan mars och oktober. Jag hade inte skrivit in mig på Arbetsförmedlingen under den här perioden, så jag fick ingen ersättning, säger Emelie.

– 3 000 kronor är inget om man vill flytta hemifrån och klara sig själv. Det blir att vi föräldrar får försörja Emelie, det ska inte behöva vara så, säger Jenny.

Emelie har bara en framtidsönskan.

– Det är att få ett jobb och inte leva på bidrag. Fler måste se oss som sitter i rullstol, det är viktigt att se människan. Det tar lite längre tid för mig att utföra vissa arbetsuppgifter, men om jag bara fick chansen skulle det gå bra. Det roligaste med att jobba är att få komma ut, träffa folk och ha en egen inkomst, säger Emelie Wallin.

Cerebral pares

Cerebral pares är vanligaste orsaken till rörelsenedsättning hos barn och drabbar ungefär två av 1 000 barn som föds i Sverige varje år. 

Cerebral pares kommer av cerebral, som betyder ”beror på hjärnan" och pares, som betyder förlamning. Det är en hjärnskada som kan uppstå under graviditeten, förlossningen eller under första levnadsåren.

Cerebral pares kan medföra olika sorters påverkan på rörelseförmågan. Spastisk cerebral pares, är vanligast, då är vissa muskler spända och kan inte slappna av.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!