Exakt hur många östgötar som gjorde konstrundor med Timeless är svårt att säga. Men 14 privatpersoner och sex företag i Linköping och Åtvidabergs kommun kräver att få tillbaka pengar av Timeless som de förlorat. En av dem är tidigare LHC-spelaren Jonas Junland. Han kräver tillbaka knappt två miljoner av konkursboet.
– Jag har inte så mycket att säga om det här. Vissa investeringar är bättre än andra. Det känns om ett avslutat kapitel för min del. Gör man en investering måste man veta att det är en risk och det kan gå åt båda håll – börsen är inte trygg den heller.
Junland vill inte gå in på hur han kom i kontakt med Timeless.
– Jag jobbar med flera företag och investerar och tar ansvar för mina egna pengar. Jag sitter inte och tycker synd om mig själv. Man mår inte bättre av att gå och tänka på det. Jag siktar framåt, mot framtida investeringar.
Han vet inte om han kommer att få tillbaka några pengar av konkursboet.
– Jag vet nästan ingenting om jag ska vara ärlig. Det kanske är det mest tragiska i det hela. Det handlar som tur är inte om världens största investering. Allt annat än noll är en bonus.
En Linköpingsbo, som vill vara anonym, sätter ord på situationen:
– Vi är grundlurade. Vi blev erbjudna en intressant avkastning. Företaget påstod att de skulle använda lånen som en bryggfinansiering eftersom byggherrar i USA skulle köpa konsten så småningom. Och det lät inte helt osannolikt, tyckte jag då. Men det borde man ha varit mer kritisk mot.
Mannen kom i kontakt med Timeless via en av de östgötska agenterna. Han blev lovad åtta procent i avkastning för skulpturerna han köpte. Första gången fungerade det. Han fick sina pengar och innan han på nytt investerade i en skulptur besökte han galleriet i Marbella våren 2017.
– Galleriet såg professionellt ut. Jag tänkte att det fanns pengar i koncernen. Jag träffade inte Joanna, däremot sonen Mikael. Han var en blyg, timid kille som inte sa så mycket och hade lite playboy-stil.
När mannen några månader senare inte fick sin betalning började han ana oråd.
I dag kräver mannen konkursboet på knappt 340 000 tusen kronor som han menar att han förlorat. Samtidigt har en stämning mot sig på närmare 1,2 miljoner. Konkursförvaltaren menar bland annat att mannen har gynnats mer än andra borgenärer och borde ha förstått att företaget var bankrutt.
– Vissa säger att vi får skylla oss själva. Men vi litade på våra agenter. Det borde vi inte ha gjort. Man kan kalla mig girig och visst, det är jag väl. Men advokaten framställer oss som de fula bovarna, när det är agenterna och grundarna som gjort fel.
Vad känner du för agenterna i dag?
– De har varit giriga om någon. Jag har polisanmält min agent, men fallet är nedlagt. Det är för stort. Det är affärer på totalt 2 miljarder. Istället ger sig konkursförvaltaren på oss och påstår att vi borde ha förstått.
Borde ni inte ha gjort det då?
– Nej, inte en chans utifrån de uppgifterna vi fick. Agenterna har garanterat oss så mycket. Man litade på att de hade gjort sina undersökningar.
Vad tror du om chanserna att få tillbaka pengarna?
– De är noll. Man får väl titta på den här satiren och skratta åt att man är blåst.
Varför vill du vara anonym?
– Jag vill inte bli blottad.
Ett par i Linköping hade – till skillnad från mannen – direktkontakt med galleristen Joanna Segelström.
– Hon är en svamlare. En oärlig människa som kan lura vem som helst. Hon var duktig på att få oss kunder att tycka synd om henne, säger de.
Parets affär med Joanna Segelström rörde ett konstverk som de köpte för cirka 300 000 och en lovad avkastning på 13 procent. Först såg det ut som att de inte skulle få en spänn tillbaka, men efter att hört av sig flera gånger till Joanna Segelström fick de en del av pengarna.
– Jag tjatade på henne med förevändningen att jag ville ha pengarna för att min hustru fyllde jämt, säger mannen.
När paret besökte Barcelona i somras tror de att de såg den efterlysta Joanna Segelström, och kontaktade Interpol.
– Jag är säker på att det var hon. När hon såg att jag iakttog henne sprang hon ifrån fiket, säger kvinnan.
Konstverket som de köpte, en skulptur, står i parets hus.
– Vi tycker om den. Men framförallt är den en påminnelse om vilken dålig affär vi gjorde. Vi skäms.
Fotnot: Vi har försökt få tag i investeraren i Åtvidaberg, som även han har en stämningsansökan mot sig, utan att lyckas.