Vi har knappt slagit oss ner i godan ro på en plats i aktern när en nypåstigen passagerare banar sig fram i vimlet.
– Är det här aktern?, frågar han med orolig röst.
Aha, inget sjömansämne precis. Bäst att vara tydlig men samlad.
– Stämmer. Slutet på båten. Och vi ska däråt, svarar vi och pekar i båtens färdriktning.
Mannen förefaller nöjd med svaret, lugnet återvänder och vi kan kasta loss från Tullbron i centrala Linköping.
En sommar på kanalen i Östergötland brukar i regel handla om Göta kanal. Välkänd och hårt lanserad. Den här gången väljer vi istället det mer småskaliga, familjära och "nära" alternativet. Kinda kanal. En 80 kilometer lång vattenväg mellan sjöarna Roxen i norr och Åsunden i söder. En stillsam färd på lugna vatten för oss som förläst oss på Jerome K Jeromes klassiker "Tre män i en båt" och som aldrig har bråttom genom den lummiga grönskan och de sensationellt snäva slussarna.
– Det är just på så sätt jag brukar rekommendera Kinda kanal. Mindre än Göta kanal men mer personlig och med en helt annan upplevelse vid slussningarna.
Det säger Marianne Trygg, ägare och vd för Rederi AB Kind som trafikerar kanalen med M/S Kind.
Hennes föräldrar grundade rederiet 1960 och 2015 tog hon över som ensam ägare.
– Det var kanske inte min mening när jag var ung. Att driva rederiet på egen hand. Jag hade tänkt att ägna mig åt annat och utbildade mig därefter. Samtidigt visste jag förstås att det här möjligheten alltid fanns. Till en början tog jag över och drev det tillsammans med min bror Tomas. Nu gör jag det på egen hand med duktiga medarbetare bakom mig, fortsätter Marianne Trygg.
Kinda kanal är, precis som Göta kanal, en vattenled med anor. Den togs i bruk 1871 och har sedan dess varit betydelsefull för både handel och kommunikation när den delen av Östergötland utvecklats. Resan erbjuder 15 slussar, fördelade på nio slussområden, som alla öppnas och stängs för hand av slussvakterna. Bara det ett skådespel i sig.
Rederiet har en mängd kryssningar på sin repertoar. Både dags- och kvällsturer. För att inte tala om stora kanalturen som tar en heldag i anspråk. Vi är något mer anspråkslösa och väljer en dagstur för att, efter ett tag, mönstra av vid Sturefors slott. Lite kulturhistorisk påfyllning på köpet.
Turen är fullbokad och eftersom regnet hänger i luften slår sig de flesta ned vid borden inne i salongen. Vi börjar i aktern för att sedan avancera mot fören när den första slussen närmar sig.
Tannefors slussar visar sig bestå av tre slussbassänger och bjuda på en dryga tio meter hög "klättring". Det är smalt, trångt och spektakulärt när kapten Robin Larsson håller tunga rätt i munnen och genomför slussningen utan att ens nudda slussens branta stenväggar. Efter Tannefors väntar Hackefors som är Nordens djupaste träsluss. Imponerande, även om den var världens djupaste enkelsluss när den togs i bruk 1869.
Slussens vid Hjulsbro står näst i tur. Men den har en såpass liten nivåskillnad (0,2 meter) att den står öppen under sommarhalvåret. Allt slussande har ändå satt fart på hungern. Tack och lov har verksamheten i skeppsköket varit intensiv sedan vi kastade loss.
– Tolv biff, tre lax och en sallad beställda. Och 23 smörrebröd, kan Marianne Trygg rapportera.
– Vi brukar få beröm för maten vi serverar ombord. Vi lagar allt själva från grunden. Husmanskost med regionala råvaror och traditioner. Så lite tillkrånglad som möjligt. Det är nyckeln.
Lunchen intas medan landskapet passerar utanför i måttfull takt. Vi passerar badvikar, caféer och gårdsbutiker. Och vi som har snöat in på "Tre män i en båt" väntar nästan att J, George och Carl från romanen ska dyka upp bakom nästa kanalkrök med hunden Montmorency i släptåg. Men...nej, det får stanna vid en fantasi.
Däremot närmar vi oss nu Sturefors slott och det är dags att ta farväl av M/S Kind som fortsätter färden söderut. En av kryssningarna i det ordinarie programmet heter annars "Slott & slussar". En dagstur med start klockan 10 och hemkomst 16:15 och som innehåller en timmes vistelse vid slottet.
Som med alla slott är Sturefors historia fylld av dramatik. Ture Bielkes öde inte minst. Han blev slottets ägare 1584 men råkade illa ut i maktkampen mellan Sigismund och Karl IX. Han stod på den förstnämndes sida men sedan Karl IX tagit makten var Ture Bielke en av de fem som halshöggs vid Linköping blodbad år 1600.
Nu är det tack och lov lugnare i slottsparken, öppen för allmänheten.