När preskriptionstiden för grova brott som mord, dråp, terrorist- och folkrättsliga brott togs bort skapades ett behov av att förvara bevismaterial i upp till 70 år, vilket är så lång tid spår i dna-registret får sparas.
Utifrån de nya reglerna fick Statens kriminaltekniska laboratorium i Linköping i uppdrag av Rikspolisstyrelsen att lämna ett förslag på hur en långtidsförvaring skulle kunna lösas.
– Vi förelår att man samlar hanteringen på ett ställe. Och då gäller det att utforma en lokal som ger kylmöjligheter och jämnt klimat både när det gäller temperatur och fuktighet. Vi räknar med att det kommer att byggas på med 10–20 ärenden per år som blir så kallade kalla fall, alltså sådana fall som inte löses, säger Liselotte Nielsen Sundberg, biträdande laboratoriechef på SKL.
I rapporten, som lämnas in den 31 oktober, räknar man med att en byggnad på ungefär 500 kvadratmeter kommer att behövas. Och SKL ser gärna att den hamnar i Linköping.
– Vi tycker att det vore bra att samla förvaringen här eftersom vi har all kompetens vid laboratoriet. Det är dock inga utrymmen som vi har på vårt befintliga laboratorium så man skulle behöva bygga nytt eller renovera en befintlig byggnad, säger Liselotte Nielsen Sundberg.
Ett annat syfte med en långtidsförvaring är att säkerställa bevismaterial i väntan på att kriminaltekniken utvecklas.
– Vi vet att det händer saker inom dna-området hela tiden som gör att vi blir duktigare och duktigare.