Ingemar Eriksson som nyss avslutade sitt arbete med den statliga pensionsåldersutredningen var engiven gäst på Tillväxtdagarna som hålls i Linköping.
Hans programpunkt har fått rubriken ”så kan vi arbeta tills vi dör – och tycka att det är roligt”. Nyligen föreslog han som statlig utredare flera förändringar som ska få folk att skjuta på pensioneringen. Bland annat förde han fram att rätten att få arbeta kvar ska höjas från 67 år till 69 år redan 2016 för att därefter höjas gradvis i takt med att medellivslängden ökar.
Skräckscenario
Det handlar i korthet om att det blir för många friska pensionärer att försörja för de som jobbar. Ingemar Erikssons skräckscenario innebär att om 20 år måste 100 personer med arbete – förutom sig själva – också försörja 100 utan arbete. Och då är inte barn under 15 år inräknade.
Här finns en enorm potential för tillväxt. Ju fler som arbetar desto mer fart blir det på hela samhället.
Skräckscenariot kan bli ännu värre eftersom pensionsutredaren inte räknar med arbetslösheten i befolkningen under 65 år.
– För mig känns det så självklart att om vi lever längre så måste vi jobba längre. Men nu efter att ha presenterat det här förslaget runt om i Sverige så har jag lärt mig att det nog inte är självklart, sa Ingemar Eriksson.
När han dragit kortversionen av sin 500-sidiga rapport fick han mothugg från tre särskilt inbjudna debattörer. Ingela Edlund, andre vice ordförande i LO, Åsa Moberg, författare och samhällsdebattör och Stefan Fölster, vd för Reforminstitutet.
Ingela Edlund, andre vice ordförande i LO, invände omedelbart att hennes medlemmar oftast är utslitna innan de ens nått den nuvarande pensionsåldern.
– Jo, men som det nu är så tar de välbetalda tjänstemännen ut pensionen tidigast. Jag skulle önska att de kunde arbeta åtminstone lika länge som arbetarna, svarade Ingemar Eriksson.
Svårt jobba efter 65
Debattören Åsa Moberg påpekade att den som vill jobba kvar efter 65 ofta möter ett kompakt motstånd på arbetsplatsen.
– Jag har nyss fyllt 65. Jag gjorde en sån här pensionärsresa med buss till Italien och mötte många på den resan som talade om sina yrkesliv med stor längtan. Det här med att bli pensionär är en väldigt kluven upplevelse, det är inte bara ett nöje.