Den där onsdagsmorgonen den 16 december förra året var som alla andra decembermorgnar. Frukost framför julkalendern och sedan iväg till skola och jobb.
Yngsta sonen Elias släpptes av vid Himnaskolan, medan Anna och sonen Erik åkte mot Linköping och Klara grundskola, där Anna arbetar som lärare och Erik vid den tiden gick i nian.
Blev omkörd av brandbilar
Erik mådde inte bra och bestämde sig för att inte vara med på den friluftsdag som skolan hade den här dagen. Anna vände om för att skjutsa hem honom.
På väg mot Linghem, i Tallboda, blev Anna omkörd av flera brandbilar, i full fart och med sirenerna på.
– Jag rannsakade mig själv och kollade med Erik. Nej, vi hade inte tänt några ljus. Ändå började jag skaka, tänk om det var hos oss det brann!
Samtidigt stod hela Himnaskolan och följde brandbilarnas framfart. Då hade 10-åriga Elias ingen aning om att det var hans hem som brann.
– Det var som en krigszon när jag kom fram, säger Anna. Avspärrningar, brandbilar, polis och ambulans. När allt var släckt fick jag ett journummer till socialen av räddningschefen och sedan stod vi där, jag och grabbarna.
Fick hjälp – av Facebookgrupp
Polisens tekniker kunde efteråt konstatera att branden börjat i tv:n, men inget indikerade att Anna agerat försumligt. Butiken där den helt nya tv:n inhandlats tog på sig hela skulden.
Annas exman och pojkarnas pappa Janne, som också bor i Linghem, öppnade sitt hem och alla tre flyttade in där.
– Min granne Anna Karlsson kom och sa "vem tar hand om dig nu, Anna?", sedan tog hon ledigt från jobbet och tog hand om mig tillsammans med en annan granne, Madde Eriksson.
Facebookgruppen "Nödhjälp till Anna" drogs igång. Eftersom allt i radhuset blivit utdömt och var rökskadat saknade Anna och sönerna precis allt.
– Plötsligt fick vi kläder, stövlar, täcken, godis, schampo. Det var grannsamverkan och en mobilisering på hög nivå. Det kändes som om jag var med i en film, säger Anna.
Kunde ni ha förhindrat branden?
– Nej, fick jag veta. Om det hade börjat pyra kunde branden ha startat även om kontakten hade varit utdragen.
Skottlossning utanför nya bostaden
Mardrömmarna gav Anna ingen ro den närmsta tiden. Tänk om det börjat brinna medan de sov? Då hade de kunnat dö av de giftiga gaserna innan de ens hunnit vakna. Tänk om inte Anna tjatat på äldsta sonen att han visst det skulle till friluftsdagen och istället lämnat honom hemma och han somnat om? Alla dessa "tänk om".
Efter någon månad hos exmaken dök ytterligare en räddande ängel upp, Annas chef och Klaraskolans VD i Stockholm. Hon hade en bekant som kände till en tom lägenhet i Norrköping och dit flyttade nu Anna och pojkarna.
– Efter bara två dagar utbröt skottlossning. Det visade sig att ett kriminellt gäng hade lokal precis intill. Nu hade polisens nationella insatsstyrka stormat in i området. Där ville vi inte bo kvar.
"En räddare i nöden"
Exet Janne ställde upp igen, innan en väninna som Anna inte träffat på evigheter, Annika Thörnros Runesson, erbjöd sig att låna ut sitt radhus i Berga, eftersom hon skulle prova att vara sambo med sin särbo.
– Här kan vi snacka om en räddare i nöden. Så fantastiskt gjort, säger Anna.
Nu kunde Anna och pojkarna äntligen landa. Det blev mycket skjutsande eftersom sönerna fortfarande hade sina liv i Linghem, men alla tre trivdes fint i radhuset.
I mitten av juli påbörjade de hemflytten till den sanerade och renoverade lägenheten på Himnavägen i Linghem. Här är nu julfint och gamla antikviteter samlas med nya saker, precis som Anna vill ha det.
– Det var så skönt att komma hem igen, säger Elias.
Anna har brandvarnare och brandsläckare överallt. Inget får någonsin stå i stand by-läge. Mobilladdare dras ur väggurtaget när de inte används. Mardrömmarna har gett med sig, livet börjar återvända till lugn och trygga rutiner igen.
Bonusen: Tonårskärleken
Livet har en del outgrundliga nycker i rockärmen. Anna avslöjar en annan sak. Mitt i alla röra, då för ett år sedan, fick hon plötsligt ett sms från sin stora ungdomskärlek, som hon hade ett förhållande med när hon var 20. På varsitt håll hade de senare i livet gått och tänkt på varandra. Det visste en gemensam bekant, som nu tipsade honom om att både han och Anna numera var frånskilda.
– Vi hade inte setts på 27 år, men kärleken flammade upp igen. Vi är som tonårsförälskade! Han bor i Stockholm med sina barn. Nu ses vi en gång i månaden ungefär, en verklig guldkant på tillvaron.
Branden var crescendot på ett år fyllt av oro. Först en separation. Därefter var Anna nära att förlora arbetat på grund av Skolverkets schabbel med hennes lärarlegitimation. Till slut fick hon dock rätt mot Skolverket och förvaltningsrätten.
Trots all turbulens vill Anna inte vara utan sina dyrköpta erfarenheter.
– Den här fantastiska kärleksvågen från släkt och grannar ger mig hopp om mänskligheten. Det finns så oändligt mycket värme och omtanke där ute. Och vad finns egentligen att klaga över? Jag och pojkarna lever och vi har blivit tajtare som familj, Janne, jag och barnen.
Anna är människotypen som försöker fokuserar på det goda, har nära till skratt, hittar ljusstrimmorna i mörkret och envist reser sig när hon blir nedslagen. Sönerna tycks ha ärvt stora delar av det karaktärsdraget.
När mamma var nedstämd efter branden och konstaterade att det inte skulle bli mycket till julfirande, sa äldsta sonen Erik: "Men mamma, det är bara saker, vi lever ju!"
Och lillebror Elias fyllde i: "Dessutom blir det mycket billigare att köpa julklapparna efter jul, på rean".
Fotnot: Mejl från Anna efter intervjun: "Ännu en fantastisk händelse! På årsdagen den 16/12, nästan kusligt exakt samma tid som branden startade, ringde Folksam och berättade att de var klara med ersättningen. Vilken fin julklapp! Vi får tillräckligt för att kunna betala tillbaka de lån vi varit tvungna att ta och det blir lite över för att låta grabbarna köpa tillbaka det viktigaste av det de förlorade i branden."