De vårdade offren för branden

Henrik Thomsson väcktes mitt i natten och fick veta att beredskapen på brännskadeintensiven hade höjts. När han slog på tv:n fick han veta varför.

Foto: Pia Molin/Östgöta Correspondenten

Foto: Pia Molin/Östgöta Correspondenten

Foto: Pia Molin/Östgöta Correspondenten

Linköping2008-10-31 00:18
Natten till den 30 oktober 1998 hade Henrik Thomsson jobbat i knappt ett år som sjuksköterska på Universitetssjukhusets brännskadeavdelning - en av landets absolut främsta kliniker för att vårda patienter med allvarliga brännskador. Den natten glömmer han aldrig:Halv tre på morgonen
- Klockan halv tre på morgonen ringde de från kliniken och bad mig komma. Jag visste knappt var jag var någonstans. Min sambo slog på tv:n och vi såg ju att det brann rejält. Det var bara att kasta på sig kläderna och cykla hit direkt.På brännskadeintensiven utbröt febril aktivitet. Avdelningen tömdes på patienter för att frigöra vårdplatser och respiratorerna startades. Från Säve utanför Göteborg lyfte en helikopter med fyra svårt brännskadade ungdomar - tre killar och en tjej.- Men helikoptern fick något fel och var tvungen att landa direkt. Patienterna kom vid nio
Därför dröjde det till strax efter nio innan patienterna var framme vid Universitetssjukhuset.Henrik gick ut till helikopterplattan för att ta emot patienterna.Journalister filmade
- Det var en märklig upplevelse. Journalister från TV4 och SVT stod där och filmade. Det hade jag inte varit med om tidigare.Henrik fortsätter:- Jag fick ta hand om en ganska ung tjej som hade brännskador på benen. Strumpbyxorna hade smällt in i kroppen på henne. Efter ett tag svimmade hon. Hon hade andats in för mycket rök och fick iltransport till Stockholm. På den tiden hade vi inte möjlighet att få ut gifterna ur kroppen. Men det har vi i dag.Den kvinnliga patienten överlevde. Men 63 ungdomar hade inte samma tur.Hur påverkade den här händelsen dig?- Jag hade bara jobbat i ett knappt år så det var väldigt nytt för mig. Jag tog åt mig mycket. Patienterna var nästan i min egen ålder och man kände mycket för dem och deras familjer.Undersköterskan Anita Sterling Halldin fick också reda på vad som hänt i Göteborg när hon slog på
tv:n. Hennes första tanke var: "Nu får vi lite jobb".Barn i samma ålder
- När jag kom till jobbet på måndagen fick jag ta hand om en kille som hade 30-procentiga brännskador. Han hade mist sin flickvän och många kompisar. Och han var bara 17 år. Jag hade barn som var i ungefär samma ålder.Gjorde ett bra jobb
Hur var det att jobba under de omständigheterna?- När man jobbar är man så inne i sin yrkesroll. Det blir en helt annan stämning när det är mycket att göra. Alla vet precis vad de ska göra. Det var intensivt ett par veckor och sedan lugnade det ner sig igen.Gjorde ni ett bra jobb?- Ja, ett mycket bra jobb.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om