I regelrätta krig mejade konkurrerande ligor ner varandra i hundratal årligen medan 4 000 människor dog av hembränt bara under 1925.
Om detta berättar nu den svenske historikern, journalisten och författaren Henrik Höjer i boken Al Capone - Gangstern och den amerikanska drömmen.
Höjer visar hur Al Capones berömmelse började med hans fall efter Valentinmassakern på Alla hjärtans dag 14 februari 1929. Då sköts sex medlemmar i den liga han låg i krig med ner i ett garage i Chicago tillsammans med en optiker. Där fick allmänhet och myndigheter nog.
President Herbert Hover krävde personligen Al Capones huvud på ett fat.
Ingen dömdes för massakern i garaget, inte ens Capones revolverman, boxaren "Machine Gun" Jack McGurn, som ansågs vara arkitekten bakom händelsen. I stället kom man ett par år senare åt Al Capone skattevägen.
Detta var en tid då gangsterkungen kunde sparka borgmästaren nerför stadshustrappan utan att närvarande poliser ingrep. Det skulle dröja till 1931 innan han och McGurn buades ut offentligt på en fotbollsmatch. Än så länge spelade Al rollen som elegant, världsvan miljonär, som dränkte sig i lyx.
Höjer beskriver hur Capone glider omkring som en tiger genom storstadsdjungeln i sin skottsäkra Cadillac, aldrig sårad av ett vapen utom av sin egen 45:a, som en gång gick av i bakfickan och träffade honom i benet.
Samtida tidningsskriverier hör till Höjers material och han varnar för dess bräckliga tillförlitlighet men som läsare slukar man hans material.
Den rundmålning han ger av förbudstidens Chicago och hur andra generationens invandrare tog laglösheten som språngbräda för att förverkliga den amerikanska drömmen om "The self-made man" är imponerande. Al Capone hamnade 1930 som nummer ett på listan över samhällets fiender. Ytterligare tjugosju män nämns. År 1934 var samtliga gripna, döda eller på flykt.
Capone föddes 1899 i Brooklyn, New York av italienska invandrare och dog 1948 nedbruten av syfilis. Innan dess hade han avtjänat sju av elva fängelseår men inte för våldsbrott utan för skattefiffel. Han hade åtta syskon och alla bröder utom en levde på kriminalitet.
Nittonårig gifte han sig med iriskan Mae. Äktenskapet höll till hans död. Sonen Sonny blev den Al Capone ägnade all kärlek, men han fick betala för pappans synder med att mobbas i skolan. Han kom att leva utfattig och åkte en gång fast när han stal aspirin och batterier för tre och en halv dollar. Höjer berättar hur händelsen blåstes upp i amerikansk press.
Arbetsnarkomanen Frank Wilson vid skatteverket, senare chef vid Secret Service, blev Al Capones fall. En sen kväll råkade han slå ett arkivskåp i lås och gick för att leta efter en nyckel. I ett gammalt olåst arkivskåp fann han en pappersbunt som beslagtagits i en spelhåla fyra år tidigare. Där fanns uppgifter om Al Capones illegala inkomster. Bollen kom i rullning. Det blev rättegång. Den jury som Capone köpt byttes ut i sista stund. Domen blev elva års fängelse.
Capone påbörjade straffet 1932, lagade skor i fängelset, påstods gråta bittert när han 1934 flyttades till nybyggda fängelseön Alcatraz, höggs med en sax i ryggen av en medfånge, vägrade konsekvent delta i bråk och släpptes 1939 på grund av gott uppförande. Då var han själsligt märkt bland annat genom syfilisen.
Gangstern Al Capone, som hamnade i Chicago genom sin mentor Johnny Torrio och fick överta dennes imperium, var också filantrop. Varje dag under depressionen gav han mat åt 3 000 Chicagobor vid sitt soppkök och han fixade så fattiga fick köpa livsmedel gratis.
Hans talträngdhet i pressen och hans förmåga att i sex år sitta kvar som sin ligas ledare har gjort att hans namn överlevt tiden, för ensam kung var han sannerligen inte i Chicagos gangstervälde.
Begravningar var den stora grejen i den organiserade brottslighetens barndom. Vid dem demonstrerade dess pampar sin makt och sina resurser. Dränkta i blommor, burna av domare och rådmän fördes de mördade till sina gravar medan tusentals människor följde dem.
Det pråliga utanverket skulle på 1930-talet dö ut tillsammans med förbudstiden. Den organiserade brottsligheten, som FBI påstod var krossad 1932, gick under jorden. Fred slöts mellan ligorna. Man delade upp territoriet. Fackföreningar, knark, film, beskyddarverksamhet och utpressning blev nya verksamhetsfält.
Strålkastarljuset riktades i stället mot brottslingar som John Dillinger och Bonnie och Clyde, som utan ligors stöd spred död. Också denna omsvängning ges utrymme i Henrik Höjers innehållsrika tidsspegling.