Markus har bland annat varit med och ringmärkt havsörnsungar tidigare. Det minns han inte bara med glädje då de var väldigt stora och hade vassa klor.
En fågelkännare och två klättrare möts upp i de djupa Kolmårdsskogarna för att gå genom tät vegetation till den plats där de vet att en av pilgrimsfalkens häckningsplatser återfinns. Den exakta positionen avslöjas inte då risken finns att ungarna eller deras föräldrar blir störda om det kommer många och vill titta på dem.
– Relationen mellan klättrare och ornitologer har inte alltid varit god. Det känns bra att samarbeta i stället för att det som tidigare blir konflikter, säger Markus Korhonen som har stor erfarenhet av klättring och har hjälpt till vid märkning av fåglar även tidigare.
Han berättar att klättrare riskerar att störa fåglarna under deras häckning om de inte är uppmärksamma och ser till att undvika vissa ställen under fåglarnas häckningsperiod.
I dag är det Markus Korhonen tillsammans med Niclas Sjöström som är med för att fira sig ned till pilgrimsfalkarnas bo och lägga ungarna i en ryggsäck och ta upp dem till toppen på berget.
– Vi har omfattande kunskap kring rephantering och bergsklättring och kan göra det säkert, säger Niclas Sjöström.
Att selen och övrig utrustning kontrolleras och används rätt är en förutsättning för att minimera olycksrisken.
Niclas och Markus har klättrat mycket i yngre år och håller i intresset, även om det är mycket annat än klättring som upptar deras liv numera. På frågan varför de ägnar sig åt att hjälpa till med märkning svarar Markus först spontant "för att det är jävligt roligt". Men han ger även ett mer utvecklat svar.
– Mitt intresse för fåglar och engagemang för djur och natur är också en anledning till att jag gör det här.
Uppe vid bergets topp står Lars Gezelius. Han är biolog och arbetar till vardags med vatten- och fiskefrågor för länsstyrelsen i Östergötland. Lars är också fågelkännare och har under flera årtionden lagt mycket av sin fritid på sitt engagemang för fåglar.
Lars har arbetat med fåglar och ringmärkning under sin fritid i många årtionden. Här förbereder han inför ringmärkningen medan klättrarna gör sig i ordning inför nedstigningen.
Vid just denna märkning är det Niclas som firar sig ned till boet för att hämta ungarna till Lars som ska ringmärka dem. Markus håller koll på Niclas och firar sig också ned en bit utmed berget för att se till så att inget går fel.
Pilgrimsfalksföräldrarna rider på vindarna högt uppe i luften och skriar oroligt. Medan klättrarna gör sig i ordning och börjar nedstigningen berättar Lars att han aldrig har varit med om att vuxna fåglar attackerar när de är ute på märkningar, men att de kan vara mer eller mindre närgångna.
Under 1970-talet var pilgrimsfalken nästan utrotad i Sverige på grund av miljögifter och jakt. Då fanns det endast 15 kända par i hela landet. Lars berättar att Projekt pilgrimsfalk som inleddes för att rädda arten varit lyckat.
– I dag har vi 400–500 revir i Sverige och arten är inte klassad som akut utrotningshotad längre, säger han.
Förra året gick fågelinfluensan hos pilgrimsfalken i Sverige och i Östergötland var det endast totalt tio ungar i de bon som är kända. Som mest har det för några år sedan varit över 20 ungar. Lars säger att pilgrimsfalken vanligtvis får två eller tre ungar, men det händer ibland att de får fyra.
Ungarna vägs och Lars utför även vissa andra kontroller. Åldern bedöms genom att mäta en särskild fjäder i vingen.
Det här är den första märkningen Lars är ute på i år och hans förhoppning är att det ska vara ett bättre år för pilgrimsfalken än året innan.
När Niclas har kommit till ned till boet hörs han ropa "fyra ungar".
– Det är ju top notch, utbrister Lars med ett stort leende på läpparna.
Ungen visar sitt missnöje med situationen genom att skrika högt, men Lars hanterar den med vana och trygga händer.
Ungarna bedöms vara i mycket god kondition av Lars och han åldersbestämmer dem till 21–24 dagar. De förs efter ringmärkningen tillbaka till sitt trygga bo där de ska tillbringa ytterligare tre till fyra veckor innan de är flygfärdiga.
Markus och Niclas håller i en varsin unge som sedan ska ned i ryggsäcken och föras tillbaka till sitt bo.