Hemma hos familjen Berisha Oscarsson i Kisa finns färgglada armband och nyckelringar utlagda på köksbordet.
När barn fick höra om krigsutbrottet i Ukraina började de att göra egna nyckelringar och armband som de sålt till förmån för barnen i Ukraina.
– Vi såg att det skulle bli krig, säger Ellion, 5, allvarligt.
Familjen har samlats inne i köket i huset i Kisa. På bordet finns bunkar med pärlor och knippen med färgglada piprensare.
– Ni är ju väldigt pyssliga allihop och gillar att pyssla och pärla, säger mamma Lizette Oscarsson och riktar sig till barnen.
Hon säger att de först tittade tillsammans på hur den ukrainska flaggan såg ut. De första nyckelringarna och armbanden gjordes därför i färgerna blått och gult. Efter hand har fler färger smugit sig in i barnens skapelser.
– Ni började ju med att göra nyckelringar, säger Lizette Oscrasson till barnen.
Minella, 7, fyller i:
– Sedan gjorde jag armband också.
Danez, 10, berättar att syskonen gått runt på gatan och knackat på hos grannarna och sålt sina nyckelringar och armband.
Miranda, 4, fyller i:
– Vi gör det för att barnen ska kunna köpa kläder.
Hon berättar att en kvinna började att gråta.
– Hon tyckte att vi var så snälla.
Lizette Oscarsson konstaterar att familjen har fantastiska grannar.
– De har tagit emot barnen väl, säger hon.
Ofta finns föräldrarna med och stöttar syskonen.
– Men de har gjort mycket på egen hand. Vi har fått smyga i bakgrunden, säger Lizette Oscarsson.
Förutom till grannarna har barnen även sålt sina hemgjorda nyckelringar och armband till vänner och familj.
På köksbordet står några kuvert med färdiga beställningar lutade mot en ljusstake.
Syskonen har bestämt sig för att ha en hyfsat flexibel prissättning.
– Det kostar minst 20 kronor men man kan få betala hur mycket man vill, säger Ellion, 5.
Lizette Oscarsson berättar att familjen bestämt att pengarna ska skänkas till organisationen Unicef, som arbetar för barns rättigheter. På onsdagseftermiddagen hade syskonen fått ihop 1948 kronor.
Vad tänker ni om att barnen vill göra det här?
– Man blir stolt såklart, säger pappa Senad Berisha.
– Jag tycker att det är jättefint att man tänker på andra och vill hjälpa till, säger Lizette Oscarsson.
Senad Berisha fyller i:
– Men man märker att de också blir stolta över sig själva.