Marcela Pettersson är mamma till en sjuårig flicka. Flickan går i förskoleklass och tre gånger under året har det skett övertramp mot flickan, från pojkar i klassen.
– Första gången var strax efter vintern. Då var det några klasskamrater som tog henne och hennes vän på rumpan. Andra gången var förra veckan. Då berättade hon att en pojke hade dragit upp hennes klänning för att se trosorna. Hon hade sagt ifrån, men han hade fortsatt, berättar Marcela.
Efter den första händelsen pratade Marcela med både skolan och pojkarnas föräldrar. Och framförallt med dottern.
– Hon frågar mig "mamma, varför händer det mig?". Vad svarar man på det? "Det är för att du är söt", är svaret som är inpräntat och som jag själv fick som barn. Men det är inget jag vill säga till mitt barn, det är inte hennes ansvar att det har hänt, säger hon uppgivet.
Pojken som drog upp dotterns klänning bad om ursäkt några dagar efter händelsen. Då grät han och Marcela förklarar att hon förstår att det inte handlar om något ont uppsåt.
Dagen efter den händelsen gick hennes dotter till skolan iklädd långärmat och långbyxor, på en av försommarens varmaste dagar.
– Hon sa att hon verkligen inte ville ha klänning när jag frågade om hon skulle ha så varma kläder. De här händelserna påverkar så otroligt mycket, säger Marcela.
För några dagar sedan fick Marcela ett samtal från skolan. "Det har hänt igen". Denna gång var det en annan pojke i klassen som hade försökt att dra upp dotterns kläder.
– Jag är oerhört tacksam över hur de har agerat på skolan. De har varit aktiva och hållit mig informerad utan att jag har behövt ligga på, säger Marcela.
Joachim Fritzsche Lindgren är rektor på Grebyskolan i Kimstad där Marcelas dotter går. Han har efter varje incident gjort en kränkningsanmälan till kommunen och i veckan gick det även ut ett mejl om händelserna till vårdnadshavare.
– Personalen på skolan har gjort ett bra jobb och tagit tag i det hela direkt. Vi har haft samtal med berörda vårdnadshavare och nu när det hänt vid upprepade tillfällen ville vi angripa det på ett större plan och inte bara göra en punktinsats, säger Joachim.
Han berättar att liknande händelser är ovanliga, men att de ser allvarligt på minsta lilla kränkning.
Varför är det så viktigt att skolan tar tag i detta direkt?
– Dels för att det finns en fostrandedel i det hela. Barn testar gränser och det är viktigt att markera att det här är fel. Lika viktigt är det att visa för de barn som har blivit utsatta att "vi tror på dig och det som hänt är inte okej". Tar man inte tag i det direkt så lär sig barn att det är okej om de bara gör "lite" fel först.
Marcela tror att dottern kände sig trygg nog att larma om händelserna direkt för att de alltid haft en dialog hemma. De har pratat om var gränser går och att det inte finns en skam i att berätta för en vuxen.
– Det är ett tydligt föräldraansvar. Att våga prata med sina barn om vad man gör och säger. Det räcker inte med att pojken som gjorde något ena dagen säger förlåt om det imorgon är en annan pojke som gör samma sak för att sedan säga förlåt, säger hon.
Joachim Fritzsche Lindgren menar att ansvaret är delat mellan skolan och vårdnadshavare.
– Prata – men lyssna även. Att reda ut saker i ett samtal utan att vara fördömande kommer man väldigt långt med.