Redan 2015 fick Länsstyrelsen i Östergötland in en ansökan gällande byggnadsminneförklaring av orangeriet och växthuset/vinkastet på Landsjö säteri. 2018 utökades ansökan till att gälla även Landsjö gårdscentrum, innefattande ett tiotal byggnader och trädgårdsanläggning.
Nu – tre år senare – kommer beskedet att länsstyrelsen avslår ansökan om byggnadsminneförklaring. Det motiveras med att Landsjö säteri inte har samma höga kulturhistoriska värde jämfört med andra östgötska herrgårdar.
"För att ytterligare herrgårdar ska komma ifråga för en byggnadsminnesförklaring bör de berätta om något ytterst sällsynt eller representativt", står det bland annat i beslutet. Därmed anses inte Landsjö uppfylla kraven som ställs gällande ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde.
De äldsta byggnaderna vid herrgården i Kimstad uppfördes på 1700-talet, medan flera andra byggnader är från 1900-talet. Såväl huvudbyggnad som flygel har tillbyggts. Enligt länsstyrelsen så har det kulturhistoriska värdet påverkats av de förändringar som skett, vilket medfört att bebyggelsemiljön "till viss del är splittrad".
Mikael Kuylenstierna på Landsjö säteri har tagit del av beslutet, även om han inte har läst det i närmaste detalj.
– Det är ju länsstyrelsen som bestämmer, jag kan inte göra så mycket åt det, säger han.
Delar du länsstyrelsens uppfattning?
– För några år sedan genomfördes, under överseende, en restaurering av orangeriet. Så när det gäller den delen så har jag en avvikande uppfattning. Jag skulle kunna tänka mig att orangeriet håller den klass som behövs för att få en byggnadsminnesförklaring.
Kan du ansöka om att få själva orangeriet som byggnadsminne?
– Det vet jag faktiskt inte. Det är något jag måste titta på.
Varför vill du att Landsjö säteri ska byggminnesförklaras?
– Den främsta anledningen är att jag vill skydda gården från Ostlänken. Jag vill inte att spåren ska gå så nära gården, jag vill att de ska gå på andra sidan E4:an.
Vad är det senaste besked du fått gällande Ostlänkens dragning?
– Jag vet inte mer än någon annan. Redan 1988 kom de första järnvägsstrecken, 33 år senare vet vi inte så mycket mer. Politikerna på riksnivå har ju fortfarande inte fattat några beslut. Jag tycker synd om Trafikverket och de olika kommunerna som drabbas av det här velandet, säger Mikael Kuylenstierna.