Drog- och alkoholpåverkade personer, stressade föräldrar, personer som anser att de fått vänta för länge på vård och personer som har svårt att förstå språket. Det är exempel på situationer där hot och våld kan uppstå mot sjukvårdspersonal.
Det är en situation som blir allt vanligare för sjukvårdspersonalen i Östergötland, vilket vi tidigare har berättat om. Det handlar både om hot och våld från patienter, men även från kollegor, i vissa fall även mellan chef och anställd.
Regionens systematiska arbetsmiljöarbete som ska förebygga hot och våld brister på flera områden och får kritik från regionens egna revisorer i en revision som presenteras på regionfullmäktige tisdag 20 november.
– Regionen har nolltolerans mot hot och våld oavsett om människor är påverkade av mediciner eller uppträder hotfullt, men för att veta omfattningen så förutsätter det att man rapporterar in händelser, säger Anders Senestad (M), ordförande för revisionen inom Region Östergötland.
Förra året anmäldes totalt 300 incidenter men mörkertalet är stort då alla händelser varken polisanmäls eller rapporteras i regionens avvikelsesystem.
– När det gäller polisanmälan är det inte ovanligt att personalen vill undvika det, man är rädd för att polisanmäla och figurera i en utredning, säger Anders Senestad.
I andra fall kan anmälningar utebli beroende på tidsbrist och ett krångligt avvikelsesystem.
Medarbetare som intervjuats i revisionen vittnar om att många har blivit "avtrubbade och vana" och att anmälan inte leder till någon förbättring.
Andra brister som tas upp i revisionen är att anställda inte känner till handlingsplaner och vilka rutiner som ska gälla vid hot och våld. Många agerar i stället utifrån arbetslivserfarenhet när det exempelvis gäller att tolka människors beteenden, hur personal placerar sig i rum och när väktare ska tillkallas.
Revisorerna riktar också kritik mot att den fortlöpande utbildningen för medarbetarna kring hot är otillräcklig.
Rickard Lundin, säkerhetschef på inom Region Östergötland, berättar att hot och våld förekommer i de flesta verksamheter i dag.
– Det kan vara i mindre skala i vissa. De verksamheter där det är mycket är på våra akutmottagningar och våra psykiatrienheter.
Trots att hoten ökar mot personal så brister användandet av bärbara larm, vilket revisorerna ser allvarligt på. Dessutom har inte alla yrkeskategorier tillgång till larm.
– Det är ansvarig chef i respektive verksamhet som tillsammans med skyddsombuden ska göra en bedömning om risker och om larm är en adekvat åtgärd, säger Rickard Lundin.
På vissa kliniker har de anställda individuella larm som kopplas till kollegor alternativt till väktare. Flera vårdcentraler har larmen kopplade direkt till polis.
– Vilken väg man väljer beror på riskbedömningen som verksamheterna gör, säger Rickard Lundin.
Enligt Zilla Jonsson, personaldirektör i regionen så samarbetar HR- och säkerhetsfunktionen för att frågor om hot och våld ska finnas med i det systematiska arbetsmiljöarbetet på alla arbetsplatser.
– Detta är ett arbete som behöver pågå hela tiden så rutinerna hålls vid liv både då det kommer nya medarbetare. Risken är att rutiner har en tendens att övergå i slentrian och glömmas bort, särskilt om det är en lång period utan att något hänt.
I revisionen har sex verksamheter granskats. I Norrköping är det psykiatriska kliniken, beroendekliniken och akutkliniken på Vrinnevisjukhuset. I Linköping är det akutkliniken, medicinskt geriatriska akutkliniken samt barn- och ungdomssjukhuset på Universitetssjukhuset.