Yannick Tregaro och Maja Nilsson.
Slottsskogsvallen, Göteborg. Med jämna mellanrum hörs det rasslande ljudet från spårvagnar som passerar en bit ifrån. På läktaren sitter ett gäng ungdomar, som snart ska sätta igång och träna. Redan innan passet går det att se svettdroppar i deras ansikten. En bit bort tränar Örgrytestjärnan tillika det svenska OS-hoppet Maja Nilsson.
– Du får träna framför publik idag, konstaterar tränaren Yannick Tregaro.
Det är hon inte van vid, men plötsligt vill alla medier prata med Maja Nilsson. Under detta träningspass är det inte bara MVT, utan även SVT som är på plats för att göra ett reportage inför OS. På kort tid har 21-åringen gått från att verka i det tysta till att bli en av Sveriges hetaste friidrottsstjärnor.
Het i dubbel bemärkelse. För just den här dagen, några veckor före OS, skiner solen så starkt att även journalisterna vid sidan pustar och frustar. Men Maja kämpar på med träningen. Och även om hennes ansikte blir allt rödare och allt fuktigare verkar hon aldrig tappa energin eller viljan.
Inte undra på det, för runt hörnet står den största tävlingen i Maja Nilssons karriär.
Maja Nilsson slår sig ner på Slottsskogsvallens läktare efter ett svettigt, men enligt egen utsago ganska lätt pass. Hon börjar berätta om känslorna inför OS och resan dit:
– Målet är att göra det så bra som möjligt. Sedan är det klart att jag i första hand siktar på att gå till final. En final i OS, det vore stort. Jag är ung och ska se och lära lite, men samtidigt vill jag prestera, säger Maja Nilsson.
Tränaren Yannick Tregaro kommer och sätter sig bredvid Maja Nilsson på läktaren. Han tog över rollen som Örgrytehopparens tränare i juni 2020. Sedan dess har mycket ändrats.
– Jag minns första mötet vi hade då, när vi satt väldigt länge och pratade om allting egentligen. Det var ett bra snack, men då var du i ett helt annat läge, säger han och tittar mot Maja.
Han fortsätter:
– Det hade varit mycket skador och du var inte i bra form fysiskt. Det gick inte att trolla i början, utan vi fick jobba utifrån hur bra du var då. Jag minns att du hoppade stående femsteg på 13,26.
Maja Nilsson bryter in:
– Just det, ja det är jättedåligt resultat i stående femsteg. De andra i gruppen klarade att hoppa mycket längre än jag. Då insåg jag lite var jag stod och det blev tydligt vad jag behövde jobba mot, säger Motalatjejen.
Hennes tränare igen:
– Nu hoppar du två meter längre i stående femsteg. Det är verkligen två helt olika nivåer.
Maja Nilsson och hennes tränare Yannick Tregaro har gjort ett gediget jobb för att se till att hon är där hon är idag. "Jag är dålig på att glädjas över sånt, men det är klart att jag kan känna stolthet över min del i det hela. Maja har gjort grundjobbet, men jag vet att jag bidragit. Sedan är jag inte en sån som går runt och tänker på det direkt", säger Yannick Tregaro.
Hon slog igenom redan som 17-åring och är fortfarande den svensk som klarat 1,90 i yngst ålder. Men sedan hade Maja Nilsson en lång skadeproblematik, och det var den som gjorde att hennes 2020 såg ut som det gjorde. Under utesäsongen förra året hoppade hon 1,82 som högst. Men Maja jobbade på, fast besluten om att komma tillbaka till elitnivån.
Hennes tränare Yannick Tregaro imponeras av resan och inställningen som Maja visat upp under det senaste året.
– Det är inte så kul när man gör tävlingar där resultaten är under 1,80. Samtidigt var det den nivån hon hade då och med tanke på den fysiska formen var det bra gjort att hoppa 1,82 vid en tävling. Jag är väldigt imponerad av hur Maja har jobbat på varje dag för att bli bättre.
Ja, för till den här säsongen hände något. Det började med att Maja Nilsson slog personligt rekord, när hon klarade 1,92 i Norrköping. Hon nöjde sig inte där, utan hoppade även 1,94 av bara farten. Sedan var hon nära att klara 1,96, OS-kvalgränsen till Tokyo.
Hela juni blev sedan en lång kamp för att klara OS-kvalgränsen.
Maja Nilsson och Yannick Tregaro berättar om tankarna och känslorna inför Motalatjejens deltagande i OS. 02:10 på onsdag är det dags för höjdhoppskvalet.
Till slut var det bara en chans kvar. 29 juni, på lag-SM i Halmstad. Då var Maja Nilsson tvungen att klara 1,96 för att ta sig till OS – och hon gjorde det.
Nu, efter en av de förberedande träningspassen till OS, får Maja Nilsson ett stort leende på läpparna när hon blickar tillbaka.
– Jag har tänkt mycket på det och att allt arbete man har lagt ner är värt det. Nu är jag bara ännu mer taggad på att fortsätta jobba och bli ännu bättre, säger Motalatjejen.
Var du någonsin orolig?
– Jag tänkte hela tiden att jag skulle klara det. När det var två tävlingar kvar hade jag varit nära flera gånger och visste att jag hade kapaciteten. Då var det någon som sa till mig att jag har sex försök, inte två. Det hjälpte mycket.
När tränaren Yannick Tregaro får samma fråga visar det sig att han inte var lika säker på att det till slut skulle bli en OS-plats.
– Det är klart att man har tvivel. Men samtidigt hade det inte varit någon katastrof om det inte hade gått. Maja hade redan hoppat 1,94 och var nära på 1,96. Då är man i världseliten. Jag visste att det skulle komma nya chanser om hon missade OS. Sedan trodde jag och hoppades att hon skulle gå till OS ändå, men det här är bara början.
Yannick tittar på Maja med ett leende och säger sedan.
– Där var du så grym också, att du hela tiden trodde att det skulle gå. Det hade du all rätt att göra också med tanke på hur du hade hoppat. Men din inställning var verkligen härlig och beundransvärd.
Med ett skadat knä får Maja Nilsson lägga om träningen lite. Hon kan fortfarande genomföra bra pass, men det blir inte lika hårt belastning som annars. Att det ska göra formen till OS sämre tror hon dock inte.
OS-platsen är klar sedan länge, men det har inte varit frid och fröjd efter det. När Maja tog silver på U23-EM i Estland fick hon problmem med knät. Och det har oroat lite, men enligt både Maja själv och tränaren Yannick ska det inte vara några problem.
– Det gäller att inte belasta för hårt. Men idag till exempel kände jag ingenting, så det funkar. Jag kan inte alltid träna lika hårt, men det kommer gå bra, säger Maja Nilsson.
Klockan 02:10 natten mellan onsdag och torsdag är det dags. Då ska Maja göra sitt livs största tävling, hittills. Om hon är nervös? Nja, inte särskilt. Medan vi sitter där på Slottsskogsvallens läktare visar Maja Nilsson mer nervositet över att hon måste hinna med en massagetid precis efter vår intervju, än nervositet inför OS.
– Jag är inte nervös än. Det kommer jag nog inte bli heller. Lite nervöstaggad på något sätt kanske. Jag ska passa på att njuta när jag är där. Det är bara OS var fjärde år. Då är det jätteonödigt att slösa bort det på att vara nervös, säger Maja Nilsson.
Sedan joggar hon iväg, till synes oberörd av dagens träningspass, för att hinna med sin massagetid. Nästa gång vi får se henne blir det på TV, när hon hoppar höjdhopp i OS.