Jättelokorna blir höga och ofta upp till två meter.
Jättelokorna i skogsområdet i Grönstorp söder om Gusum är, som namnet avslöjar, stora. En del av dem är lika höga som Arne Nordlin själv. Den kan ibland förväxlas med en björnloka, som inte räknas som en invasiv art.
Men i det här fallet är det en jätteloka, som är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter.
Arne Nordlin har under lång tid velat få bort jättelokorna i området där han brukar plocka blåbär och björnbär. När han tog kontakt med Valdemarsviks kommun om ärendet har han hänvisats till länsstyrelsen.
– De har funnits här så länge jag kan minnas. Jag skulle tro att det är i alla fall 50 år. Det var en gammal soptipp förr i tiden och när den försvann tror jag att lokorna kom fram, säger han.
"Jag hade gärna rett ut vad som gäller", säger Arne Nordlin om hur och vem som ska ta bort jättelokorna.
Jättelokan är förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen. Om en markägare upptäcker den på sin mark är denne ansvarig att ta bort växten. Allmänheten uppmuntras också att rapportera in fynd av den invasiva arten, enligt Naturvårdsverket.
En jätteloka är fototoxisk, som innebär att celler skadas efter kontakt med växten och i kombination exponeras för solljus. Om man får växtsaften på hud och sedan utsätter huden för solljus kan det leda till eksem eller svåra utslag.
Arne Nordlin försökte vid ett tillfälle för några år sedan rycka bort jättelokorna. Han använde handskar, men växtsaften trängde igenom och Arne fick utslag ändå.
– Det sved om händerna i flera veckor efter det, berättar han.
Jättelokan har funnits länge på platsen, enligt Arne Nordlin. "Så länge jag kan minnas. Jag skulle tro att det är i alla fall 50 år", säger han.
De blommar mellan juli och augusti varje år på samma plats i skogsområdet i Gusum.
– Eftersom de varit där så länge tror jag rotsystemet är så pass djupt och utspritt att någon med kunskap om det här måste ta bort dem, säger Arne Nordlin, som varit i kontakt med länsstyrelsen men upplevde att han möttes av ointresse.
– Det rann ut i sanden, men jag hade gärna rett ut vad som gäller, säger han.
Adam Bergner är naturvårdshandläggare på länsstyrelsen. "Den konkreta bekämpningen måste göras och bekostas av markägaren", säger han om ansvaret för jättelokorna.
Adam Bergner är naturvårdshandläggare vid länsstyrelsen i Östergötland. Han förklarar att arten är främmande och tränger undan inhemsk växtlighet.
Men när det gäller ansvaret att ta bort jätteloka är hans svar tydligt. Det är alltid markägarens ansvar att ta bort växten.
– Från länsstyrelsens sida hanterar och bekämpar vi de här arterna i våra statligt skyddade områden, naturreservat till exempel. Annars är det kommunen som har mycket ansvar, men det kan också falla på den enskilda markägaren.
Om markägaren är osäker eller inte har kunskapen att ta bort den, hur gör man då?
– Det finns mycket vägledning på Naturvårdverkets webbplats om hur man ska hantera det här. Jag kan råda att söka information där. Sen har man alltid möjlighet att vända sig till länsstyrelsen för att be om vägledning och råd, men den konkreta bekämpningen måste göras och bekostas av markägaren.
Vi hittar fynd av jättelokor i skogsområdet i Gusum.
Markägare är Hans Torstensson. Han är medveten om jättelokorna, men anser inte att det är brådskande att ta bort dem. Han menar också att han i dagsläget inte besitter kunskapen om hur han ska ta bort dem på rätt sätt.
– Nej, det vet jag inte. Jag behöver prioritera annat på marken och eftersom de inte sprider sig, anser jag att det inte är någon större fara nu. Det får ta sin tid. Jag behöver också ta till mig information om hur jag ska ta bort dem i så fall, säger han.