Ulla Sundin, Anneli Källman, Barbro Vilhelmsson, Siv Kvarnström och Lilian Lindskog äter en frukostmacka till kaffet efter dagens första dopp. En tradition.
I Gusums tropiskt varma simhall med utspridda, svajande ljus hörs åter glatt konverserande röster från soffgruppen uppställd precis intill poolkanten. I oktober tvingades simhallen stängas ned i pandemins spår och saknaden har varit påtaglig.
– Det är underbart att vara här igen, vi har längtat så, säger Lilian Lindberg.
För henne och många andra är onsdagsförmiddagarnas pensionärsbad både en tradition som sträcker sig långt mycket längre tillbaka i tiden än pandemins utbrott, och något mer än bara ren och skär motion. Simhallen är som ett fik på vatten.
Det är ännu tidigt på morgonen i Gusums simhall och fler badsugna gäster är fortfarande på ingång.
– Det är socialt också, vi umgås här. Jag har fått många vänner på så sätt.
En av dessa simhallsvänner är Anneli Källman. Varje onsdagsmorgon tar hon sig de fyra och en halv milen från Södra Finnö till Gusum för ett socialt dopp med påtår.
Aktiviteter som vattengympa väntas komma igång till vecka 37 i simhallen.
– På sommaren är det ju inga problem, men innan dess var det tråkigt. Visste kunde man göra annat som att promenera, men det slår inte det här, säger hon med bara huvudet upptäckandes över vattenlinjen.
Maria Johansson ser inga större problem med att hålla avstånd i simhallen. Dels menar hon att människor är medvetna, dels har hon lätt att hålla översikt över hallen.
Under tiden simhallen varit nedstängd har de anställda, utöver att grundligt städa, fixa och finslipa lokalen, dessutom stått till kommunens förfogande. Även om Maria Johansson längtat efter dagen kunder och barn åter skulle hoppa i bassängen har hon som tidigare undersköterska trivts bra med att få hjälpa till på annat håll.
– Det var roligt att vara inom vården igen, man glömmer bort så snabbt, men jag trivs toppenbra här.