Varje onsdag året runt går några damer från Röda korset i Gryt till Åldersro och förgyller vardagen med sång, musik, fika och spel av olika slag. Yvonne Löfsved är en av dem som är med och arrangerar träffarna.

– Jag känner mycket för det här uppdraget. Åldersro är jag bekant med då jag jobbade med sexåringarna på Gryts skola och vi hade sångstunder med instrument på vård- och omsorgsboendet, säger Yvonne Löfsved, musikansvarig.

Förutom gitarren är sånghäftet med på mötena. Plus det obligatoriska hembakade brödet.

– Som frivilligarbetare värmer det i hjärtat när munnen börjar röra sig på de gamla. Även de som annars kan vara lite småsura är med och sjunger. Musiken varierar. Från Evert Taube till slagdängor och religiösa sånger, säger hon.

Programmet varvas med musik, allsång, fika och sällskapsspel. Favoritspelet är en "öppen" version av Memory.

– Boendet rymmer tolv lägenheter, men alla äldre orkar inte alltid vara med runt bordet. I snitt får vi med oss mellan fyra och åtta åt gången. Personligen tycker jag att det är givande och mysigt. Jag tror att alla känner glädje när vi tittar in på Åldersro. Med munterhet och gott kaffebröd går det att komma långt, konstaterar Yvonne Löfsved och skrattar.

Kerstin Johansson är enhetschef på Åldersro. Hon pratar om uppskattningen från alla inblandade, inte minst de boende.

– Röda korset har skött det här i många år. Vi kan inte nog betona värdet av samverkan och vi känner stor tacksamhet för det. Jag hoppas verkligen att samarbetet fortsätter. Bra verksamhet behöver inte alltid kosta pengar, säger hon.

Marianne Svensson, en av de boende, brukar sällan missa en onsdagsträff med Röda korset.

– Det är både roligt och omväxlande. Framför allt uppskattar jag sångerna, berättar hon och lyfter kaffekoppen.

Rakt över bordet sitter Anna Björkman, 98 år. Synen är nedsatt och hörseln begränsad, men lusten att umgås finns kvar.

– Här är det bra, säger hon och greppar en bit äppelkaka från uppläggningsfatet mitt på bordet.

Boel Lejdebrink, styrelseledamot, Gryts Röda kors-krets, menar att det behövs så lite för att glädja de boende.

– Är det fint väder går vi ut och går den första timmen innan vi dricker kaffe, pratar och umgås. De allra flesta av oss bor i närheten av Åldersro. Själv går jag hit på två minuter. Jag hinner med vad jag ska ändå även om jag är borta två timmar en onsdag. Det känns inte som någon uppoffring att hjälpa till, säger Boel Lejdebrink.