Kulturlandskap som kurs

Det är anledningen till att institutionen för Kultur och kommunikation vid Linköpings universitet under hösten dragit igång en ny kurs om "Den praktiska kunskapen i kulturlandskapet". Fjorton kursdeltagare ska med föreläsningar, exkursioner och eget praktiskt arbete få en större förståelse för hur ängar och hagar är resultatet av många hundra års odlarmöda.Men det var på håret att kursen kom till stånd. När informationen om den bara gick att hitta i universitetets akademiska kurskatalog kom det inte in en enda anmälning.- Först när vi vände oss till föreningar som ägnar sig åt natur och kultur fick vi napp och kunde fånga in helt andra människor än som vanligtvis studerar vid universitetet, säger universitetsadjunkt Bo Hinnerson i kursledningen.Någon risk att kursen endast blir en dagslända för detta läsår är det dock inte; "vi har lagt ner så mycket arbete på att planera den så vi fortsätter nästa höst". Kanske på engelska
Bo Hinnerson är inte heller främmande för att kursen framöver även kommer att hållas på engelska.- Många utbytesstudenter är intresserade av att lära sig mer om den nordiska kulturen. Hur det småskaliga odlingslandskapet utvecklats är en del av den, säger han.Corren möter gruppen när de är på studiebesök hos Daniel Nilsson, slöjdlärare i Linghem men även bonde på Överby västergård i Gistad. Före honom har hans far och farfar brukat gården, men någon formell lantbruksutbildning har han inte. Han tog över gården för tre år sedan tillsammans med sin sambo Caroline Andersson som har jobb inom en tillverkningsindustri. Överby västergård är deras stora fritidsintresse. - Andra lägger ju jättemycket tid och pengar på att spela golf och tänker man så känns det inte så konstigt att satsa på gården, säger Daniel Nilsson.Redan för över tio år sedan fick han av lantbruksexperter veta att gården är för liten för att en familj ska kunna försörja sig på den. Nu driver paret den helt ekologiskt, men en del av de 32 hektaren är fortfarande utarrenderade.- Vi tar tillbaka mark som inte hållits i hävd på 40 år allteftersom vi klarar av att föra över den i ekologisk odling. Målet är att gården ska bli självförsörjande. Vi vill hitta den perfekta balansen mellan antalet djur och det foder som behövs till dem, säger han.Skiftesbruk
Det betyder att åkrarna skiftas mellan tre år som vall och två år med spannmål för att få maximal skörd. Några fjällkor, rödkullor och får håller markerna närmast huvudbyggnaden öppna.- Man ser direkt på floran vilka hagar som gödslats under årens lopp och vilka som inte har det. De magra markerna har en helt annan och rikare flora, påpekar Daniel Nilsson.Så tar han täten för kursdeltagarna ner till en vall som han sparat för deras skull. Där ska de få träna sig i att slå med lie.På ladugårdsbacken står en gammal tröska som sett sina bästa dagar men fungerar ändå. Inne i logen finns mer gamla jordbruksredskap. Mot en faluröd vägg lutar sig räfsor och liar. Drömmen om att få mer tid på gården inbegriper också slöjdkurser på hemmaplan. Med ett växande intresse för gamla ting samlar många på sig gamla redskap som museiföremål.Hur har du fått dina kunskaper om hur de använts?- Genom att vara väldigt nyfiken och ständigt fråga pappa, farfar och farmor, svarar Daniel Nilsson.Så har de hållit den muntliga traditionen levande och fortsatt att förvalta den naturliga kunskapsöverföring som skett i generationer före dem.

Kulturlandskap som kurs

Det öppna kulturlandskapet har inte kommit till på en höft. Men hur gamla redskap som format ängar, hagar och åkrar använts i praktiken är kunskap som håller på att falla i glömska.