Grattis Birgitta!
I kyrkan är det öde, i grottan där hon bad sjunger två töser och på stigarna i skogen vandrar en landshövding som pilgrim. Solen skiner mellan askarna och lönnlöven glöder på marken. Så firas Birgitta där hon föddes - tror man.
Här döptes hon och gick till sin första kommunion (nattvard). Lennart Jansson berättar i Skederids kyrka. Foto: BJÖRN LARSSON
Foto:
En endaste Birgitta dyker upp - hon har cyklat hit på sin namnsdag. Detta är en present till henne själv.
Turistbyrån har laddat med en lista på gåvor - som alla Birgittor kan dra lott om.
Hyllorna är fyllda av små birgittor i grå filt och färgrika fat i glas. Under valven doftar saffranssoppan och kakan är fylld av kryddor från hennes tid.
<br><span class=MR>Flyttblock</span>
Här bodde hennes far, den store lagmannen Birger Persson, och här lekte äldsta dottern bland flyttblocken från istiden. Ända fram till våra dagar stod bönegrottan intakt, militären sprängde bland blocken 1914, och i dag samlas alla i en ny bönegrotta.
Huset i rödmålat trä har stått här sedan 1734, nyligen tömt på elever efter en lång tid som lantbruksskola. Att sätta det i stånd blir dyrt och Birgittasystrarna har dragit sig ur affären och tanken på att det ska bli gästhem.
<br><span class=MR>Går tysta</span>
Här blir äldreboende, säger ett av kommunalråden, som vi möter ute i skogen, som sällskap till landshövdingen. I röd mantel kliver Mats Hellström åt sidan i leran och förklarar i pausen som pilgrim: - Det är fint att gå tysta och uppleva naturen. Det hinner jag sällan med. Viktig
-Birgitta , ja, hon betyder mer för oss nu än för fem år sedan. Det är viktigt att inte släppa henne ifrån oss nu. Hon är något för hela Stockholmsregionen. Man behöver inte vara religiös för det, skrattar Hellström, som har många kilometer kvar till målet. Det är första gången han vandrar i sitt landskap som pilgrim.
-Äntligen, säger Lennart Jansson (det heter alla här) har folket i Roslagen upptäckt hur viktig hon är.
Själv har han som adjunkt och folkbildare gjort en stor insats med sin bok, en vägvisare till Birgitta i Roslagen.
<br><span class=MR>Egen kyrka</span>
Han står i kyrkan, Skederid, där hon döptes, och kan peka ut platsen. Pappan (lagmannen) var mån om att inte beblanda sig med folket i kungens kyrka och byggde en egen kyrka som låg på en höjd. När dottern blivit helgon och pilgrimerna strömmade till byggdes kyrkan till och breddades i den typiska roslagsgraniten, som har runstenar inflikade i fasaden.
Här sitter hon fint mejslad i ett hörn och löven i krukan har torkat vid hennes sida. Det är bara en kopia, eftersom träskulpturen hamnade på Historiska museet.
-Och tur är väl det, menar Lennart Jansson, det var snudd på att hon blivit lågornas rov och eldats upp som ved vid förra sekelskiftet.
Krucifixet i kyrkan har flyktat likaså till storstaden. Det gjorde så starkt intryck på lilla Birgitta att hon såg Kristus i en uppenbarelse, stungen av spjutet och med sår efter spikarna. Hon mötte både Kristus och hans mor redan som liten. Maria gav henne kronan - och den tyngde hennes hjässa.
<br><span class=MR>Firad</span>
Utanför kyrkan pekar vägvisaren till Vadstena och Rom - två konkurrenter till Skederid. Vägarna löper kors och tvärs i Roslagen, i påtaglig stolthet över bygdens dotter har man firat i en hel vecka. Skådespel av Cecilia Sidenbladh, utställningar av Bertil Kumlien och Dennis Wilhemsson (som gjort en kalender) och en hel dag vigd bara för barnen med riddare, sånglekar och annat
Från Stefansskolan, en kristen friskola i Stockholm, kommer åttondeklassen. De har bakat flera hundra kanelbullar (på kanelbullens dag) och får åka på utflykt till Birgittas bönegrotta. Där står lilla Birgitta i blått och hennes syster Katarina i rött och sjunger.
Invasion - nej, den inföll redan mitt i sommaren när det var medeltidsvecka. Då letade sig 1500 personer till Finsta. Nu glöder hösten och Birgittas egen dag, när hon blev helgon, får spridda gratulanter att söka sig till hennes barndomshem.
<br><span class=MR>Huvudgård</span>
Det finns inga dokument med sigill som styrker att Birger Persson ägde Finsta när dottern föddes 1303, men detta var hans huvudgård och här dog han.
- Vi kan inte uttala oss säkert, men nöjer oss med att hon växte upp här, deklarerar guiden Monica Söderlund sanningsenligt.
Lite smolk i glädjebägaren är det trots allt att historikern Sigurd Rahmqvist hävdar att Birgitta inte är född på Finsta. Men hon är rospigg och upplänning, hävdar kulturchefen Björn Ahlsén i Norrtälje kommun som i likhet med många andra insett att Birgitta kan man helt enkelt inte låta bli att intressera sig för.
-Nu kan allt firande lägga sig, konstaterade han, och det blir tid att fördjupa sig i hennes budskap. Hans dröm är ett andligt centrum på Finsta.
<br><span class=MR>Fackeltåg</span>
För ett år sedan var han i Peterskyrkan i Rom som många andra, inbjudna av påven och katolska kyrkan att börja firandet av Birgitta. Nu är cirkeln sluten - i Skederids kyrka dit fackeltåget gick på tisdagskvällen från Finsta. I täten gick ärkebiskopen emeritus Gunnar Weman och katolske biskopen Anders Arborelius.
Birgittas namn, som bärs av 180000 svenskor och är det sjätte vanligaste flicknamnet i Sverige, ljöd i aftonsången.
Så jobbar vi med nyheter