Syftet med mötet var att öppna upp för dialog och kommunikation kring oron hos djurhållare med närhet till vargrevir, enligt Susanne Boe Skåmedal, enhetschef vid enheten för landsbygd på länsstyrelsen.
Under mötet lyftes en nyligen genomförd inventering som visar att det finns åtta vargar i vargreviret i Långbogen i nordvästra Östergötland. Det berör bland annat djurhållare i Vånga, Rejmyre och Vreta Kloster.
Det rör sig om ett vargpar med sex valpar. Enligt länsstyrelsen kommer valparna med största sannolikhet att lämna reviret när de blir könsmogna vid ett års ålder. De skapar därefter egna revir som kan vara upp till 40 mil från platsen.
Många personer passade på att lyfta frågor och kräva svar under mötet.
– Jag undrar varför vi alls ska ha varg i Sverige, den skapar en rädsla som inskränker människors möjligheter att leva på landsbygden, säger Maria Edvardsson, nötkreatursbonde.
Dessutom kostar inventeringar, skyddsåtgärder och all administration staten miljontals kronor som kunde läggas på annat, tillägger hon.
Men hur ser du på vargen utifrån biologisk mångfald?
– Varför ska vi värna just vargen? Det finns massor av utrotade djur som vi skulle kunna återinplantera istället.
Många deltagare uppgav att de känner stor oro inför hur vargarna i området kommer att påverka deras liv och djurhållning i framtiden. Två av de som kom för att få en uppdatering i frågan var Emma och Rickard Thormeyer.
– För mig handlar det mer om att jag är rädd om mina vänner, säger Emma och syftar på sina och maken Rickards nio får.
– När man har så få djur som vi är det inte ett så stort problem men man vill ju veta vad som händer och kunna ta ansvar, säger hon.
Maken Rickard fyller i att de gärna skulle vilja utveckla familjegården, men frågan är om det är möjligt. Paret drömmer om att kunna skaffa fler djur och kanske utöka även med några nötkreatur.
Vargfrågan är het i området och stämningen under mötet är stundom tryckande och tonläget högt. Många av lantbrukarna känner sig klämda mellan krav på miljövänlig djurhållning som till exempel naturbete, och det ekonomiskt ansträngande i skyddsåtgärder som vargsäkra stängsel.
Djurhållarna fick även information om hur de kan söka bidrag från länsstyrelsen till stängsel för får och getter.
– Vi har fått in många frågor i kväll och vi kommer att arbeta vidare med dem, säger Susanne Boe Skåmedal.
Mia Kjällander, vilthandläggare på Länsstyrelsen i Östergötland, underströk vikten av att rapportera alla incidenter med varg direkt till journumret 010-223 55 45. Detta gäller både om ens tamdjur skadats, om vargen skadats eller om personen själv upplevt vargen som hotande eller skrämmande. Hon betonande också att det inte räcker att skriva om det på Facebook.
– Vi behöver förstahandsinformation för att kunna bedöma situationen, och besluta om åtgärder.
Även Nätverket för trygg landsbygd i Östergötland närvarade vid mötet och överräckte ett skriftligt brev till Länsstyrelsen där de sammanfattar den oro som människor i området delgivit dem. Nätverket, som är politiskt obundet, vill att myndigheten tar oron på allvar och hittar lösningar på problemet.
– Vi vet att oron för rovvilt är utbredd, säger Jens Frank från Viltskadecenter, och oron utgör i många fall en större påverkan på människors liv än vad själva rovviltet gör.