Tufft är ordet som kommer igen för att beskriva premiären av MRC Finspång Loop Ultra Trail. 

– Ja, ett bra ord för att sammanfatta det hela, säger en av initiativtagarna, John Gruväng.

För att ett lopp ska få räknas som ultra måste det vara längre än maratondistansens 42 195 meter. Att det dessutom genomförs i hård terräng gör det till ett traillopp. Huvuddistansen för de som orkar hela loppet handlar om sju varv på det fruktade "grönvita"-spåret. Ett varv är cirka sju kilometer, så det blir 49 kilometer för de hårdaste löparna.

– Det är ungefär 1 750 meters höjdmeter, vilket är jämförbart med vissa svenska fjällmaror, det blir en rejäl utmaning. Givetvis får de som vill springa färre varv än sju. Men i resultatlistan räknas de som gör sju varv först, berättar Henrik Göhl.

Det är Henrik som tillsammans med John Gruväng, Henrik Hildemar och Mathias Ahlqvist  jobbat fram Finspångs första ultratraillopp med premiär i Grosvadskogarna på lördagen.

– Det är lite på gränsen att det går, just därför är det kul att testa, säger Henrik Hildemar som var först ut med idén, som övriga tre snart nappade på.

Henrik Göhl utvecklar:

– Vi sprang mycket på det "grönvita"-spåret och vi tyckte det borde gå att arrangera en tävling. Maxtiden är nio timmar och kanske kan segertiden hamna på fyra och en halvtimme. 

Historien bakom det legendariska "grönvita"-spåret är väl värd sina egna rader. Elitorienteraren Arne Hultquist, Finspångs AIK, ska ha varit den förste som markerade ut banan i början av 1970-talet. Först var sträckan obanad under några år, innan den på riktigt blev ett kommunalt motionsspår.1976 vann Finspångs AIK SM-silver i stafett med Arne Hultquist, Gunnar Gustafsson, Björn Axelsson och Hans Engström i laget. Mycket av framgången tillskrevs det "grönvita"-spåret.

– I folkmun kallas det för "Hultquist-spåret".Tanken är att Arne ska vara med och skjuta startskottet för tävlingen, säger Henrik Göhl. 

Arrangören, Mikkeller Running Club Finspång, bestämde från början maxtaket till 100 startande löpare.

– Vi trodde inte det fanns en chans att det skulle bli så många. Men nu har vi folk på kö som vill vara med, säger John Gruväng.

Natten till lördagen och även under tävlingsdagen ska det regna ganska rejält, vilket förstås inte gör det mindre utmanande.

– Då blir det riktigt lerigt och härligt uppsprunget, säger Henrik Hildemar och skiner upp.