Dagen före den andra upplagan av Pride Finspång gick arrangörerna Joakim Hansen och Lilibet Gustafsson ut med ett debattinlägg för att understryka vikten av ett Pride på mindre orter som just Finspång.
– I likhet med andra gamla bruksorter så finns det här en snäv heteronorm. Det är mycket macho och manligt. Det är den normen vi vill försöka ändra på, säger Joakim Hansen.
De hoppas att arrangemanget kan bidra till ett attitydförändring bland Finspångsbor.
– Vi jobbar för att lyfta fram hbtq-frågor i vardagslivet, exempelvis på arbetsplatser och på släktträffar.
Möter ni på motstånd i samband med Pridearrangemanget?
– Det händer, men vi får också mycket stöd och kärlek. Inte bara från boende i Finspång, utan från andra delar av Sverige. De positiva kommentarerna väger över jämfört med de negativa, säger Lilibet Gustafsson.
Lördagens arrangemang gick inte obemärkt förbi. Paraden startade vid Bergska gymnasiet och slingrade sig igenom de centrala delarna. Sambatrummorna ekade i småsömninga bostadsområden och den något gråaktiga stadskärnan fick en rejäl färgklick i form av alla regnbågsflaggor.
– Förra året var vi cirka 700 i paraden, nu tror jag vi är närmare 850 som går med. En del hoppar kanske också in i tåget längs med vägen, säger Joakim Hansen.
Slutmålet för paraden var Vibjörnsparken där det bjöds på tal, livemusik och underhållning.
– Finspång omnämns nu av Europride bland andra nya städer som Leeds och Newcastle. Vi har satt Finspång på Pridekartan, säger Joakim Hansen.
