Det har gått några dygn sedan centrala Finspång var ett enda färgsprakande hav då drygt 800 personer tågade med i Prideparaden längs ortens gator.
Bakom festen stod, precis som förra året, Pride Finspång med arrangörerna Joakim Hansen och Lilibet Gustafsson i spetsen.
– Det kändes nästan surrealistiskt, ja man blev euforisk, när man såg uppslutningen, säger Joakim Hansen.
I lördags genomfördes således Pride Finspång för andra året. Men även med en viss erfarenhet i bagaget har det krävts lång förberedelsetid.
– Elva månader har vi hållit på. Dag och natt. Det är så mycket som måste ordnas, tillstånd, artister och sponsorpengar bland annat. Tack och lov har vi haft hjälp av några volontärer som tagit extra ansvar för exempelvis scen och ljud, fortsätter Joakim Hansen.
Och det har varit mödan värt, konstaterar både han och Lilibet, som är mycket nöjda med resultatet.
– Allt blev perfekt. I år hade vi dessutom flera organisationer och föreningar på plats i Vibjörnsparken, vilket så klart var jätteroligt. Och när vi stod där och till slut lyssnade på Queens "We are the Champions" som en avslutning, då kände jag att vi gått i mål – det var en otrolig känsla, säger Joakim Hansen.
Men det har funnits smolk i bägaren.
– Tyvärr har vi fått ta emot en hel del hot under den här tiden. Det är så tråkigt, men något som drabbar alla Pride-arrangemang mer eller mindre. Vi har ändå fått betydligt mycket mer uppskattning och kärlek från alla håll. Pride Finspång vill visa att man ska kunna vara sig själv och accepteras för den man är, säger Lilibet Gustafsson och fortsätter:
– Vi har gått vidare med hatet och hoten och polisanmält det. Jag vill verkligen framföra att vi har haft ett otroligt bra samarbete med polisen i Östergötland, både före och under arrangemanget för att säkerställa att alla skulle kunna känna sig trygga.
Så får de båda arrangörerna frågan om det blir ett Pride Finspång 2020:
– Man ska aldrig säga aldrig, men det vi har bestämt så här långt är att vi varje fall ska ta en paus på ett halvår, svarar Joakim Hansen.
Lilibet Gustafsson fortsätter:
– Jag säger inte nej, men det är tufft att få ihop ett helt Pride. Vi behöver vara några fler än vad vi är idag. Det är jobbigt att behöva jaga folk för olika uppdrag. Vi skulle önska att fler tog kontakt med oss och erbjöd sin hjälp. Det skulle underlätta.