Eleverna Maja Larsson och Tilda Martens, båda 18 år, från Bergska gymnasiet i Finspång har i två veckor varit i Sydafrika, i East London. Där har de volontärarbetat på ett barnhem samtidigt som de gjort fältstudier till sitt gymnasiearbete om barns förhållanden på förskolor.
– Vi har alltid velat åka till ett barnhem innan vi började med gymnasiearbetet. När vi sedan fick chansen att kunna göra det i samband med gymnasiearbetet valde vi att göra det, förklarar Maja Larsson.
Under deras vistelse i East London kartlade de hur barn på förskolor har det, för att sedan kunna jämföra deras förhållanden med de svenska och därefter samla jämförelsen i en rapport.
– Jag har inte förstått att de har det så dåligt. Man ser det på tv och på bilder, men man glömmer bort det. Lärarna som är här har ingen utbildning och det finns inga rutiner. Den här upplevelsen kommer man inte att släppa. Det är jobbigt att veta att när vi åker hem så kommer de vara kvar här, säger Tilda Martens.
Maja Larsson delar sin väns känslor.
– Jag började gråta första gången jag kom till förskolan. Det låg glas på hela gården och barnen springer barfota. Om ett barn tappar mat på marken springer alla fram och den som får tag i maten först får den. Det är en sådan stor skillnad mellan att se det på tv och att se det i verkligheten.
Under deras tid i landet valde de även att hjälpa till med en pågående insamling till förmån för alla barns rätt att gå i skolan. Under tiden i East London har de besökt ett barnhem med 20 barn, som tas omhand av en ensam kvinna. Insamlingen är tillägnad dessa barn och skapad för att de ska kunna börja i skolan.
– Det kostar 10 000 rand för ett barn att gå i skolan, det är ungefär 6 520 kronor. Skälet till att det är så dyrt är utgifter som skoluniform, skolböcker och skolavgift, säger Maja Larsson.
Måndagen den 25 november reser tjejerna åter hem till Sverige. De förklarar att resan har satt perspektiv på deras liv och att det kommer vara svårt att få ner sina upplevelser i en rapport.
– Den här resan har gjort jättemycket, man lever på ett annat sätt här. Nu har vi levt i en liten bubbla och vi har skrivit dagbok varje dag. Jag tror att när vi läser igenom det när vi kommer hem så kommer det att bli tufft att faktiskt börja skriva om det och få ner det på ett papper, förklarar Maja Larsson.