Lilibet är fjärde och sista kandidat till Årets Finspångare 2019. Hon vill gärna dela med sig av äran till Joakim Randy Hansen, som hon startade Pride Finspång med 2018.
– Utan Joakims driv och vilja hade det inte blivit något Pride Finspång och det är ju därför jag nominerats, så självklart vill jag dela äran med honom. Det är Joakim som är H:et i HBTQ och jag som är B:et, säger hon med ett skratt.
Hur känns det att nomineras till Årets Finspångare?
– Både kul och konstigt på en och samma gång. Jag har inte riktigt tagit in det ännu. För mig handlar det om "jättesuperspeciella" människor som får den möjligheten. Många av oss som är födda och uppväxta i Finspång kämpar mot Jantelagen, jag också. Vi ska inte förhäva oss och tro att vi är något. Men jag tycker vi ska försöka ändra på det.
Varför startade ni Pride Finspång?
– Det behövs en lokal Pride i alla orter. I Finspång behövs det av flera skäl. Folk som är HBTQ törs eller kan inte vara öppna med sin läggning. Människor behöver tänka på hur det pratas i olika sammanhang och inte utgå från att alla är hetero. Det handlar också om att vara en stark och positiv rörelse i Finspång.
Alla gillar dock inte priderörelsen.
– Vi hittade brända prideflaggor vid paradstarten och i ett träd vid golfbanan hade någon hängt en docka i en snara. Det sattes upp 150 falska affischer i centrala Finspång, med vår logga men annat innehåll. Vi har polisanmält allting och kämpar vidare för allas lika värde tills Pride inte behövs längre, poängterar Lilibet.
Var har du fått ditt engagemang ifrån?
– Jag har alltid brytt mig och vill att det ska vara rättvist, vad det än handlar om.
Lilibet har varit fackligt ombud, engagerat sig mot plågsamma djurförsök, varit scoutledare, högstadielärare i 20 år, är klassförälder i yngsta dotterns klass samt fritidspolitiker för Vänsterpartiet. Ett parti hon är ordförande för i Finspång. Nu arbetar hon som lärare på SFI och har politiska uppdrag för regionen och är andre ersättare i riksdagen. Efter nyår börjar hon också sitt uppdrag som nämndeman i Göta Hovrätt.
Det många kanske inte vet är att det i familjen Gustafssons hus finns ett speciellt rum med fåglar som fritt flyger omkring.
– Vi hade tidigare hund, men när den gick bort så blev det fåglar i stället. Nu har vi två nymfparakiter och sju undulater, upplyser Lilibet och kliver in i skönsången i "fågelrummet".