Solen skiner över turistorten St Lucia och det är 29 grader varmt. Turistorten med vilda flodhästar och krokodiler, 2,5 timmar norr om Durban, lockar många naturälskare.
Där i paradiset intill Indiska oceanen sitter Christina Dahl fast i ett hus hon hyrt sedan 1 februari.
– Vi skulle ha flugit hem från Durban 23 mars, men på flygplatsen visade det sig att Emirates alla flyg var inställda. Nästa möjliga var 1 juli, berättar Christina över telefon från Sydafrika.
Sedan dess har president Cyril Ramaphosa stängt ned det stora landet med drygt 57 miljoner invånare.
– Man tillåts besöka apotek, livsmedelsaffär och bensinstation. Restauranger och andra affärer är stängda. Man får bara röra sig en och en, bara åka ensam i bilen. Alltid med munskydd och handskar, berättar Christina om den begränsade rörligheten.
Till en början ska stängningen gälla i tre veckor, till torsdagen 16 april.
– Precis nu när du ringde kom besked om att de förlänger det till i maj, jag vet inte när i maj. Jag känner mig som i chock.
Nu vill hon bara lämna det stängda landet, komma hem till Lämneå och den annalkande våren.
Några timmar senare meddelar ambassaden i Pretoria att intresset undersöks för att kunna flyga hem européer.
– Vi är anmälda, men det är många men. Vi har 60 mil till Johannesburg. Kommer min mor att klara det och framför allt till vilken risk?
Christina har vistats många år i Sydafrika. Hon har volontärarbetat på en skola i bushen, ägt ett hus i landet och under de senare åren semestrat där ett par gånger om året. Den här gången tog hon med mamma Margareta på en långsemester.
De hyr ett hus av de åtta som inhägnas av en mur.
– Vi är inte rädda. Vi är säkrare här än hemma. Till en början skrattade vi bara hysteriskt. Det är en surrealistisk situation. Coronaviruset har inte briserat fullt ut här än, men det finns en rädsla efter hiv och TBC som de haft mycket av.
Inne på fjärde dagen i karantän följer hon spänt utvecklingen och anpassar sig efter den nya situationen.
– Idag ska jag baka lite bröd, laga mat, lägga pussel och läsa på paddan. Jag försöker skapa lite rutiner.
Hur är känslan att vara inlåst i paradiset?
– Som att sitta i husarrest, en märklig känsla när friheten är borta. Men det är bara att lyda, svara hon.
Fritidspolitikern Christina Dahl (M) är vice ordförande i lärandeberedningen och ledamot i den sociala myndighetsnämnden i Finspångs kommun.