Tvååriga Åsa är lite mer ivrig än rutinerade Ia. Båda är med matte Catrine Henriksson när hon arbetar på Storängsgårdens äldreboende.
– Både jag och de äldre som bor här har sådan glädje av mina hundar. Ja, övrig personal och anhöriga också och hundarna trivs med all uppmärksamhet de får, säger den 57-åriga specialistundersköterskan.
Det är hennes mångåriga arbete med terapihundar som gjort att hon nominerats till Årets Finspångare av våra läsare.
– Jag kunde inte sova på hela natten, efter att du ringde och berättade det. Att det här med terapihundar uppmärksammas känns fortfarande helt overkligt och jag känner glädje och stolthet enda in i hjärtat, förklarar Catrine och tar sig för bröstkorgen.
Det tar mycket tid och pengar att utbilda en terapihund, berättar Catrine som började arbeta inom äldrevården 1981 och på Storängsgården 1987.
– Visst är det mycket ideellt arbete. Men det gör jag gärna eftersom jag får så mycket kärlek tillbaka. Jag älskar verkligen mitt jobb. Allt som har med hundar att göra har blivit en livsstil för mig.
Det är hundrasen collie som Catrine har mest band till.
– Min mormor Tyra hade kennel i Igelfors och födde upp collie. Sedan har det bara fortsatt. Jag har säkert haft minst 20 collie, sedan jag skaffade min första hund för många år sedan. Det har känts naturligt och mina barn har också mått bra av att ha hundar omkring sig.
Är collie speciellt bra att använda som terapihund?
– Det är en bra ras, men det är hunden det beror på och hur lämpad den är. Den måste gilla att umgås med människor.
Hur ser en arbetsdag ut för hundarna?
– En hunds kärlek är villkorslös och jag brukar först och främst ta med hundarna till personer som jag vet kanske har det jobbigt och behöver lite extra kärlek. Ibland kan det vara någon som har fått en stroke och behöver träning. Det kan handla om att kasta bollar till hundarna. Vissa äldre har svårt för att gå ut, men är det en hund med i bilden går det oftast lättare. Det är många "må-bra-hormoner" som utsöndras. Hundarna är även med i den palliativa vården, i livets slutskede.
Att träna en terapihund är en ständigt pågående process.
– Det ligger mycket träning bakom. Jag har stått på järnvägsstationen när de tunga godstågen kommer och gått på Drottninggatan i Stockholm och åkt tunnelbana i högtrafik bara för att vänja dem vid mycket liv och rörelse, berättar Catrine Henriksson.