Lili och Susie med Anki Bagger. Tre popartister med sina mest framgångsrika år i slutet av 1980-talet och början på 1990-talet. "Oh mama" var den överlägset största hiten och kom 1987, med Anki Bagger som dansare och körsångare på den smått legendariska videon.
– Det hade gått bra innan, men när vi kom med i tv-programmet Listan, var det sådan genomslagskraft att det inte var klokt. Helt plötsligt var det 1 000 personer som inte kom in på spelningarna och många killar svimmade när vi uppträdde. Vi förstod först inte att alla hade kommit dit för vår konsert, utan vi undrade om det hade hänt något speciellt, berättar Susie Päivärinta med ett leende.
Vi träffar 80-talsikonerna någon halvtimme innan det är dags för spelningen på Hugo i Finspång. Anki Bagger lärde känna systrarna när hennes familj flyttade från Solna till Sollentuna på 70-talet.
– Jag började årskurs fem och gick i samma klass som Susie. Vi gillade musik och dans alla tre, så vi blev snart kompisar, säger Anki.
– På rasterna i skolan stod vi med "bergsprängaren" på högsta volym och dansade och på helgerna var det disco. Jag var så förbannad att jag inte kom in i början, eftersom Anki och Susie är två år äldre än mig, minns Lili.
1989 släppte Anki Bagger sin första skiva, med hennes kanske största hit, "Where were you last night"".
– Den låten förstod jag skulle bli en hit, den har en riktigt skön "hook". Det finns mycket bra musik från den tiden och det visar sig att låtarna fortfarande håller, säger Lili.
Alla tre har passerat 50-års strecket och det är låtarna från förr som publiken vill ha.
– Vi spelar mycket med olika liveband och då blir det nya versioner, vilket gör att vi inte tröttnar. Sedan får vi en sådan energi av publiken. Det blir aldrig tråkigt och vi har roligt på scenen. Men jag sätter mig inte hemma och lyssnar på "Oh Mama", förklarar Susie.
Med åldern har en annan säkerhet infunnit sig.
– Vi gör vad vi vill och har skitroligt. Det är inte lika mycket krav nu, som det var när vi var som hetast och det är jäkligt skönt, säger Lili med eftertryck.
Hur länge de tänker stå på scenen och dundra på med sina discolåtar vet de inte.
– Några år till ska vi nog kunna kämpa på. Så länge vi kan leverera och ha kul, är det bara att köra. Men det får inte bli patetiskt, konstaterar Susie.
Om publiken på Hugo hade fått bestämma hade Lili, Susie och Anki dansat och sjungit hela natten.