"Att skriva är en klockren ersättare till mitt tidigare mer aktiva liv", säger Martin Caprvik.
Polyneuropati handlar om att nerver i kroppen inflammeras.
– Mina fötter och händer domnar delvis bort och jag får värk. Det är ingenting som kan bli bra, utan det blir värre med tiden. Jag tar bromsande medicin, berättar 49-åringen med rötterna i Finspång.
Sjukdomen gör att Martin Carpvik inte längre kan vara lika aktiv med sina fritidsintressen som tidigare.
– Förut snickrade jag mycket och byggde till stora delar vårt hus som vi bor i. Men jag var tvungen att hitta något annat att spendera min tid på och då låg skrivandet nära till hands. Skrivandet har blivit terapeutiskt för mig, säger han.
Min nästa fråga behöver inte ställas, Martin har redan förstått att den ska komma.
– Jag kan skriva på datorn, men det går inte lika snabbt som för en frisk person. Det blir ganska mycket redigeringsarbete och jag är lite fumlig, förklarar Martin och skrattar.
19 september släpptes Martin Carpviks debutroman "Vinna åter".
– Det är ett relationsdrama med feelgoodkänsla, men också med en del djup och svärta. Som livet i stort för de flesta. Även om boken är fiktiv är mycket inspirerat från händelser i mitt liv och personer i min närhet.
När vi ses på Martin Carpviks arbete i Finspång berättar han att en del av handligen i boken kom till efter ett besök på returpunkten i Åby.
Själva idén till en del av handlingen kommer från returpunkten i Åby.
– Jag var där och skulle lämna en fungerande kaffemaskin till välgörenhet. När jag kom ut från containern mötte jag en man som gick in och snodde med sig kaffemaskinen. Det kändes inte riktigt bra. Så jag pratade med personalen om det, men de gjorde ingenting, berättar Martin och fortsätter:
– En av huvudkaraktärerna i boken är med om en liknande händelse och försöker maniskt lösa en stöldhärva på en återvinningsstation.
Att boken blev utgiven kan Martin tacka sin hustru Jenny för.
– Jenny läste boken och tyckte den var bra och stod på sig att jag skulle skicka in den till olika förlag. Jag var mycket tveksam till en början. Inte ska väl jag, vad kommer folk att tycka? Men till sist tog jag mod till mig och gjorde slag i saken.
Martin Carpvik hade fyra förlag att välja bland, som ville ge ut hans bok.
Efter några månader av spänd väntan kom det positiva besked från fyra olika förlag som ville ge ut boken.
– Det var en skön känsla och ingenting jag räknade med. Jag valde ett hybridförlag där jag satsat en liten del ekonomiskt och förlaget satsat en större del.
Att ge ut en bok innebär alltid en dialog med förlaget som ska ge ut den.
– Från början var min bok skriven med 120 000 ord. De ville jag skulle korta ned den till 70 000 ord. Den hamnade på 80 000 ord. Det var det svåraste i processen, att ta bort så många ord, förklarar Martin som försöker förklara sin sinnesstämning när lådan med de nytryckta böckerna anlände till villan i Åby.
– Det var en speciell dag som jag aldrig kommer att glömma.
En uppföljare är redan skriven och är hos förlaget på korrekturläsning.
– Min plan är att det ska bli en trilogi.
"Snart kommer min bok som ljudbok. Det är samma kille som läst in Smurfarna, så jag är lite orolig för hur det ska låta", säger Martin med ett leende.
Marknadsföring är förstås viktigt för att nå ut till en publik.
– Ja, det gäller att synas i sociala medier. Jag ska också vara med i poddar och på mässor. Snart kommer min bok som ljudbok. Det är samma kille som läst in Smurfarna, så jag är lite orolig för hur det ska låta, säger Martin med ett leende.
Vart hans författarskap tar vägen i framtiden är det ingen som vet, allra minst han själv.
– Nej, jag tycker det ger mig så mycket att skriva och jag får utlopp för så mycket. För mig är det en klockren ersättare till det jag inte kan göra längre på grund av min sjukdom, säger Martin Carpvik.