Bara stammen kvar av den ståtliga björken.
Förmiddagens uppdrag, en storväxt björk som skuggar en villatomt vid Melby Udde.
Robert Lawergren spänner på spikskorna, selen med krokar, rep, handsåg och motorsåg. Noggrannt säkrad tar han ned gren efter gren på sin väg uppåt i trädet som är ungefär 27 meter högt.
Efter någon halvtimme återstår bara den vita delade stammen och han firar sig ned för att byta till den största motorsågen. Spånen yr när han sätter ett kraftigt kilsnitt i vägens riktning. Brorsan Linus trycker på med spalten för att trädet inte ska mosa fruktträdet intill.
Så faller stammen tungt över gräs och grenar.
– Det gick helt enligt plan. Mitt absoluta mål är att inte skada något, säger Robert när han pustar ut och läskar sig med en cola.
Han har redan hunnit med en gran på andra sidan huset, där en tall väntar som ska tas ner via en skylift.
– Det är ganska jobbigt, som ett bra träningspass för armar, ben och magen.
Då, när tröttheten kommer högt där uppe, gäller det att tänka klart och inte lockas att ta genvägar.
– Blir jag för trött får jag stå tio minuter och pausa. Jag tänker hellre än gång extra på säkerheten för att ta bort riskerna. Jag vägrar att chansa. Jag vill ju komma hem till min familj.
Uppe bland de gulnande löven pustar Robert Lawergren ut för att kunna tänka klart.
Oavsett väder bär han alltid sågbyxor, kängor, handskar och hjälm.
– Man vill alltid ha två fästpunkter, om man skulle såga av den ena sitter man ändå fast. Man måste positionera sig i rätt arbetsställning. Det kan ta lite tid. Det är inte bara att springa upp och såga.
Hur klarar du höjden?
– Jag har inte skräck för höjd, men jag har skräck för att falla. I dag var jag 20 meter upp ungefär, det var inget läskigt. Men uppe i en 27-meterslift kan det vingla en del.
Gotlänningen som hamnade på fastlandet. 37-årige Robert Lawegren stortrivs i Lämmetorp.
Hinner du njuta?
– O ja. Man måste stanna till ibland, andas och tänka var nästa fästpunkt ska vara. Ibland kan det vara riktigt fin utsikt.
Roligast?
– Klättringen.
Största träden du fällt?
– En gran på 30 meter som jag tog med lift.
Bältet fullt av säkerhet vid varje klättring.
Född och uppväxt i Gnisvärd, strax söder om Visby på Gotland, kom han till fastlandet och hamnade så småningom i Lämmetorp, någon kilometer härifrån.
Det var slumpen som förde honom till Finspångstrakten. Efter att ha varit på många visningar utvidgades husjakten till även Finspångs kommun. Då hittade de sin drömkåk.
– Två dagar före julafton fick vi veta att vi vunnit budgivningen bland 29 familjer. Vi är kära i platsen. På landet, nära till Norrköping och Finspång. Stor naturtomt för barn och hund att leka på.
Han hade ledsnat lite på förra jobbet, att framför en datorskärm lossa tankfartyg i hamnen, med natt- och helgjobb.
Steg för steg, gren för gren och träd för träd.
En kompis behövde hjälp och nu har 37-årige Robert egen firma och har varit trädfällare i två år på en växande marknad där kunderna inte själva vill ta riskerna.
Han klättrar i träd, beskär och tar ned dem. Det kräver olika tekniker. Ibland riggar han och binder fast grenarna som släpps ner med ett rep och ibland använder han en slangbella för att skjuta upp repet över någon gren.
Uppdragen varierar. Björkar med många grenar, tall med bar stam och grenarna högst upp, granar med tätt grenverk.
Sågspånen sprutar när Robert Lawergren använder största motorsågen.
Anledningarna kan variera. Man vill ha mera sol, har tröttnat på barr, kottar och löv eller att träden lutar eller att det ska byggas något.
– Jag tycker om lövträd. Det är mer klättring. Granbarksborre-jobb är inte lika kul, det blir långtråkigt att bara fälla hela dagarna. Hellre problemlösning med två träd per dag om man kan hjälpa och göra någon glad. Att slå bort 150 tallar på en tomt är inte min grej.