Det är fredag morgon och lugnt hos Ryttarkamraterna ute i Torstorp. Ridskolechefen Elisabeth Svedemark sitter med administrativa sysslor på kontoret medan Bodil Lindkvist tittar och jämför kostnadsutvecklingen. Båda är överens om att ridningen har blivit dyrare.
– Priserna på grovfoder, kraftfoder med mineraler och spån ökar. Jämfört med 2022 har det redan stigit ganska mycket och 2023 är inte slut än. Hittills i år har vi köpt hö för 120 000 kronor. Vi gör eget ensilage på våra vallar men köper in grovfoder vid behov, säger Bodil.
Hon oroas för att ungdomar – av kostnadsskäl – tvingas välja bort den oftast dyrare ridningen om de sysslar med flera idrotter.
– Jag ser avhopp från elever men vet i dag inte vad nedgången beror på. Men ekonomin är en trolig faktor. Vi klarade oss trots allt bra ekonomiskt under pandemin, men elever som rider är klubbens viktigaste inkomstkälla, utvecklar Bodil Lindkvist på stallbacken.
Hos föreningen går det att låna ridhjälm och säkerhetsväst. Återbruk av ridkläder hjälper till att hålla ner medlemmarnas utgifter.
– I oktober sätter vi oss med budgeten. Vid årsskiftet höjde vi lektionspriset med tio respektive fem kronor för vuxna och barn för att täcka ökade kostnader på spån och kraftfoder. Först när budgeten är klar i höst kan vi se över medlemsavgifterna för 2024.
Elisabeth Svedemark betonar värdet av en god ekonomi i föreningen. En bra kassa tryggar verksamheten och överskottet behövs till investeringar eller akuta händelser. Det är inte ovanligt med sjuka hästar som tvingar klubbar runt om i landet att stänga ner i veckor.
– Anläggningar kräver underhåll. Vi samarbetar med kommun, får ett anläggningsbidrag men gör också mycket själva, säger hon.
Dyrast för föreningen är att köpa in ridskolehästar. Välbyggda exemplar med gott psyke kan kosta mer än 100 000 kronor styck.
– Navet i verksamheten är våra hästar, medlemmar och anställda. Inkomsten från lektionsavgiften är av största vikt för klubben och något vi är väldigt måna om att det ska vara en rimlig avgift. Vi förstår att många får prioritera bland sina kostnader, säger Bodil.
I lektionsavgiften ingår kostnader som ökat under året, till exempel foder, underhåll av ridhus och ridbanor och driftkostnader som el.
– Vi har i år gjort insatser på den stora utebanan och hoppas kunna fortsätta satsningen på anläggningen med stöd av sponsring och olika uppdrag som ger pengar in. Det finns behov av ett nytt staket till ridbanan men det kostar mellan 100 000 och 120 000 kronor, säger Bodil.
Ett sätt att sänka kostnaderna är klubbens regnvattenprojekt för att bevattna ridhusbanan. Investeringen sparar vatten och arbetstid.
– En jättebra satsning som vi har fått bidrag för. Idén är inte bara ekonomiskt bra. Den är även miljövänlig, säger Bodil.
Anna Reilly arbetar med ridskolerådgivning och besöksverksamhet på Svenska Ridsportförbundet. Hon oroas över kostnadsökningen.
– Allt har blivit dyrare. Från foder och strömedel till konstgödsel och bränsle. Jag är orolig. Stigande priser påverkar vår idrott.
Hon förklarar att ridsporten tar ett större ansvar än många andra idrotter då verksamheterna ofta än andra bedrivs i privata eller föreningsägda anläggningar.
– Vissa kommuner har förstått samhällsnyttan ridskolorna gör och stöttar dem. Dessa är inte sällan kommunens största fritidsgård.