Emma Goding från Finspång drömmer om att få spela OS i hockey 2030.
– Sport är min grej, jag har alltid gillat det framför att leka med dockor. Mina föräldrar var tveksamma till, när jag som åttaåring, ville testa på hockey. Ingen av dem ville skjutsa mig till provträningen så jag åkte i smyg, säger Emma Goding.
Hon föll för hockeyn och sedan dess har 19-åriga Emma spelat i elva år och allt hade sin start i Finspångs AIK.
– Det har aldrig varit några problem att vara tjej i ett lag av killar, spelarna och tränarna behandlade mig som en i laget. Att spela med killar innebar mycket tacklingar, hård fysträning och tuffa träningar, vilket jag tog med mig när jag började spela med tjejer.
Inom damhockeyn har det inte varit tillåtet att tacklas förrän denna säsong. Emma menar att de flesta tjejer är vana att tacklas då många börjar sina karriärer i kill-lag.
Efter tre år i Modo Hockey i Örnsköldsvik flyttar Emma till Pittsburgh och spelar för skollaget på Robert Morris University.
– Jag älskar att tacklas, det är det roligaste som finns. Jag gillar det fysiska spelet när man blir arg och tar ut känslorna på den andra spelaren. Man får adrenalin av att tacklas, säger hon.
Emma tror att tacklingar är något som drar till sig publik och pengar, som enligt Emma, är avgörande för att sporten ska överleva.
I januari 2023 var Emma med i U18-landslaget och tog VM-silver.
– Som det ser ut nu kommer jag behöva ha ett jobb vid sidan om, det är för dåligt betalt för till kvinnliga spelare. Jag tycker det är sjukt bra att vi har fått in tacklingar nu, det kan nog dra mer folk och mer sponsorer. Drömmen är att tjejer också ska kunna leva på hockeyn.
För tre år sedan flyttade Emma till Örnsköldsvik för att börja hockeygymnasium och spela för Modo hockey. Under den tiden har hon också tagit plats i U18-landslaget där hon var med och tog silver mot Kanada i VM 2023. I höst lämnar hon Finspång för fyra år på college i Pittsburgh, USA.
I höst flyttar Emma Goding till Pittsburgh i USA för att plugga ledarskap och spela för skolans hockeylag.
– Det är en omställning att flytta långt bort, men jag vet vad jag vill med hockeyn och det överväger mot att stanna hemma med mamma. Det är vänner som man tappar på vägen, men man har väldigt mycket gemenskap med dem i laget. Ibland måste man ta chanser och offra saker för att kunna ta sig framåt i sin karriär, säger Emma.
Vad driver dig?
– Jag själv. Man slåss mot andra om samma platser och ingenting kommer gratis så man måste jobba hårt. Jag vill bli bäst någon dag, säger hon.