Föreningen ännu viktig för Elisa
På 50-talet kom Elisa Korhonen till Sverige. I dag känner hon sig mer svensk än finsk. Ändå är aktiviteterna med Finska föreningen viktiga.
Elisa Korhonen besöker Finska föreningen två gånger i veckan.Foto: Karin Frimodig
Foto:
Elisa Korhonen är liten till växten, har kort hår och glasögon. Till Finska föreningen kommer hon varje torsdag och måndag. På torsdagarna läser de lite om olika länder och löser allmänbildningsfrågor tillsammans.
Det händer även att Ånni Mäntylä tar fram sitt dragspel och spelar en visa, från det land som de alla en gång bestämde sig för att lämna. På måndagarna är det handarbete. Då ett tiotal kvinnor bland annat tillverkar dukar, ljusmanschetter och stickar.
Obekväma med språket
- Det är viktigt att ingen ska behöva sitta ensam, tycker Elisa Korhonen.
Hon menar att det är viktigt att det finns aktiviteter som enbart är finskspråkiga. Även om de flesta i förening kan svenska, är det många som då de blivit äldre känner sig obekväma med språket om samtalet går för fort eller blir för avancerat.
För Elisa Korhonen är det annorlunda. Hon känner sig bekväm med båda språken. Något som hon förklarar med att hon kom hit då hon var väldigt ung.
Som 20-åring flyttade hon tillsammans med med sin man från Vasa i Finland till Fagersta i Sverige.
Saknade finska böcker
- Skillnaden var att i Sverige fanns det jobb, i Finland var det arbetslöshet, berättar hon.
Samhället, kulturen och landskapet kändes bekant. Trots det var hemlängtan stark i början.
- Jag längtade efter att gå på finsk teater och läsa böcker på finska.
I dag är det annorlunda. Hon har barn och barnbarn i Sverige och sedan hennes föräldrar dog har anknytningen till Finland försvagats.
- Jag känner inte så många i Finland längre, jag har bara mina syskon och några skolkamrater kvar. Numer känner jag mig mer svensk än finsk, konstaterar hon.
Så jobbar vi med nyheter