Vi får gå tillbaka till 1980-talet för att hitta hans storhetstid. På kort tid slog han då igenom med sina färgstarka naturskildringar.
– 1978–79 drog det igång på riktigt. Jag ställde ut i Funäsdalen och på slottet i Gävle. Sedan gick det av sig självt, jag behövde aldrig söka några gallerier.
Separat- och samlingsutställningar på gallerier och konstföreningar från Kiruna i norr till Växjö i söder, Åbo i Finland, Sveriges riksdag är några exempel.
I februari i år ställde Stig Einarsson ut hos konstföreningen i Finspång. En återkomst efter cirka 15 år utan att måla en tavla.
– Min fru blev sjuk i reumatism och jag fick lov att vårda henne. Hon avled 2012.
Det gick ett tag men sedan började han ta upp målandet igen.
– Jag har tappat marknad under de åren, men nu känner jag mig mogen att för en comeback, säger han.
Stig Einarsson är född i Hällestad 1931. När han var 20 flyttade familjen in till Finspång där han började som målarlärling. I hela sitt yrkesliv har han sedan varit byggnadsmålare, men började på 1960-talet få intresse för litet mindre penslar också. 1979 byggde han den nuvarande ateljén i Lämmetorp.
– Jag satt uppe på höjden och fikade när tanken kom. Här vill jag ha en ateljé. Det är det bästa jag gjort.
Det är från fjällvärlden och skogen hemikring han hämtar sina motiv, eller inspiration snarare.
– Det är ljuset jag målar, inte bara för att det är ett fjäll eller några träd. Och så vädret, molnen. Är det ett känt motiv som Helags eller Sylarna måste betraktaren känna igen sig, men resten är fri fantasi.
Kring många av tavlorna finns det en upplevelse. Ta den från Rapadalen i Lappland till exempel.
– Vi övernattade där och utanför tältet hittade vi en varm björnskit, säger Stig Einarsson.
"Ett stämningsmåleri där han fångar ljuset i korta snabba ögonblick – han är något av skuggornas mästare". "Hans verk sprudlar av färg, men också av kärlek till motivet". Ett par av många omdömen på tidningarnas kultursidor.
– Jag började att fotografera, men fotot motsvarade inte den upplevelse jag hade haft, därför började jag måla.
Fjällvärlden var i många år Stig Einarssons andra hem. Väldigt många av de tavlor som hänger på väggarna i Ateljé Blå är fjällmotiv. Redan 1965 byggde han en stuga i Bruksvallarna, men fick sälja den när hans fru inte längre kunde ta sig dit. Nu kan det bli någon höstresa med sonen Curt.
Inspiration hemikring är hans timslånga promenader mest varje dag. Tre till fyra dagar i veckan står han bakom staffliet. Målar en del nytt, men bättrar på en del gamla också.
Sedan 1979 har han försörjt sig på sitt måleri och han skulle ha kunnat vara rikare än han är.
– När jag ställde ut i Stockholm ville galleriet att jag skulle dubbla priserna. Efteråt fick jag veta att jag kunde ha sålt allt om priserna varit högre. Jag tackade också nej till en utställning i Paris, där jag skulle fått mångdubbelt mer betalt.
– Jag kan inte ha en prislapp hemma och en vid utställningar. Den som vill ha det jag gör ska ha råd att köpa det. Konst får inte bara bli ett investeringsprojekt, säger Stig Einarsson som i sin comeback håller helgöppet i galleriet i december. Kommer det stora grupper hänger han ut tavlorna i träden. En fin kontrast mellan fjällmotiv och tomtens tallar.