Strax innan sex står ett gäng ungdomar redan och väntar utanför Missionskyrkan. När Olivia Liebgott öppnat dörren och släppt in allihop är de snart spridda i lokalerna.
De flesta sjunker ner i sofforna i ett litet rum med röda tapeter.
- Här kan de hänga om de vill och bara snacka, säger Olivia som snart sätter sig på samma ställe.
Det pratas om allt möjligt.
Alla sitter inte i sofforna. Det finns fler rum att vara i. Någon skjuter ett par ströskott mot innebandymålet i det stora rummet med högt till tak och i köket väntar några andra på fika.
- Kaffet är gratis, säger någon och dricker ett par klunkar.
Är det en av anledningarna till att uppemot 40 ungdomar varje torsdagskväll dyker upp i Missionskyrkan?
Kanske. Ibland behöver inte svaret vara så invecklat eller konstlat.
Skönt komma hemifrån
- Vi kommer hit för att träffa kompisar, säger de två "Evelinorna", Wallin och Steisjö.
- Det är skönt att komma hemifrån. Det enda man gör där är att bråka, med föräldrar och syskon. Det gör man inte här, säger Evelina Wallin.
Vad gör ni här då?
- Sitter. Pratar.
Som sagt, det behöver inte alltid vara så komplicerat.
Tim Björk och brorsan André är här tillsammans. De gillar det, båda två.
- Förut gick jag till Hörnan, men det var innan de flyttade. Nu går alla hit
i stället. Det är bra här, säger Tim.
I dag kostar mackorna bara två kronor styck och de går åt. En vuxen springer iväg efter fler och fyller på fatet.
Får hjälp med det mesta
15-åriga Rebecka Sjöholm slänger några ord med ledaren.
- Här får man hjälp med det mesta. Skulle det hända något, att någon dricker alkohol till exempel, så sköter de det. Det är lugnt här, säger hon.
Hon går hit varje vecka.
- Det är roligt, det finns alltid något att göra. Vi kan fika och spela spel, eller bara prata. Man träffar mycket folk, förklarar hon.
Känner alla varandra?
- Nej, så är det väl inte riktigt. Man känner många, men inte alla. Men det är ett bra sätt att träffa kompisar på. Om man vill kan man ju ta med en kompis som aldrig har varit här också, det är nog många som inte vet att Heaven finns.
Torsdagskvällen rullar på. När klockan närmar sig sju står åtminstone 25 par skor utspridda på golvet i hallen.
- Inte riktigt lika många som det brukar, säger Olivia Liebgott som snart blir avbruten.
- Ska vi spela yatzy? frågar Rebecka Sjöholm.
Två timmar kvar tills Heaven stänger för veckan.
