Genom "paddan" pratar de äldre innanför entrén med den besökande reportern ute på gården.
Fullt säkerhetsavstånd gäller på grund av smittorisken.
– Det är bara att gilla läget. Jag klarar mig, det är ungefär som vanligt, lite trist att de anhöriga inte kan komma, säger Stina Stålbom via Facetime.
De tillhör riskgruppen för virussmittan.
– En enda som bryter mot besöksförbudet och går in här kan kvadda oss. Man får försöka att inbilla sig att det känns tryggt här inne, säger Elving Johansson.
– Jag står inte främmande för att vara i karantän. Jag satt ett halvår i Linköping 1944, när jag hade polio, ensam bland tio "folkilskna" kärringar. Det här vi har nu kommer nog att lugna ned sig till midsommar, tror Elving när det ändå går att skämta lite i stundens allvar.
Det har gått en vecka sedan Finspångs kommun införde besöksförbud på alla äldreboenden och korttidsboenden, för att skydda de mest sårbara från coronaviruset och sjukdomen Covid-19.
Det blev en förändrad vardag för de 37 boende på Hällestadgården och Åstugan, när varken anhöriga eller vänner längre får komma på besök.
Coronautvecklingen följer de med stort intresse genom tv och tidningar.
– Varje dag, morgon och kväll. Det känns bra att få reda på det mesta vi undrar över. Det går så fort, det känns lite oroligt, tycker Ulf Karlsson.
Enhetschefen Pia Asplind ser flera sidor av förbudet.
– Många är tacksamma för förbudet. Det är inte bara negativt. Många är rädda för att bli sjuka. Vi är medvetna om att det blir tråkigt och försöker hitta på lite mera, som våfflor och lite extra till fikat. Vi har färre möten och utbildningar och är mer närvarande, förklarar Pia Asplind.
Den här förmiddagen är det sittgympa och tipspromenad på eftermiddagen.
Det är mer handskar och handsprit. Hygienrutinerna har skärpts efter myndigheternas rekommendationer.
– Vi måste vara på tå och se till att alla mår bra. Jag är orolig i ett längre perspektiv, mest för de som bor hemma blir mer isolerade när ingen hälsar på. Här blir man inte ensam, säger Pia Asplind.
Läget på landet är mycket värt, speciellt när vårvärmen kommer och det är skönt ute i solen. Hundraårige Sören Andersson är en av de som gärna far iväg med sin permobil.
– Jag ser till att komma ut tio minuter varje dag innan vår morgonsamling. Utomhus kan jag köra fortare, inne är det hastighetsbegränsningar och jag måste vara rädd om körkortet, berättar Sören och skrattar.