Blästrare - ett av de tuffaste jobben
Sexton kronor extra är lönen för jobbet i Lavalverkstadens tuffaste arbetsmiljö.
Foto:
Ljudet planar istället ut och lägger sig på en decibelnivå tillräckligt hög för att det ska krävas hörselskydd. Under gallret som är golv börjar långa elevatorer mata undan stålsand.
För tillfället är det inte särskilt mycket och det lär inte bli mer på några timmar. Ingen kommer att blästra så länge jag står där och portarna till den stora containern, kallad kojan, fortfarande är öppna.
Det jag får vara med om är bara en demonstration av hur jobbet går till. Av metallarbetarnas berättelser att döma, är verkligheten flera snäpp värre.
Blästringen är en av de tuffaste arbetsmiljöerna i Lavalverkstaden. Det är ett jobb som ingen vill göra, men som måste göras.
I princip passerar alla delar till turbinerna, genom blästern.
-Det är en nyckelfunktion i kedjan, konstaterar arbetsledaren Fredrik Johansson.
<br><span class=MR>Utrett flera gånger</span>
Delarna är ofta ojämna med håligheter som gör det svårt att komma åt. Detta är till mångt och mycket hindret för en bra arbetsmiljö. Det hävdar i alla fall chefer på företaget och menar att det finns värre exempel från andra fabriker.
-Efter förutsättningarna har vi gjort allt vi kan, säger Fredrik Johansson.
Men bland lagmedlemmarna finns uppfattningen att det visst går att konstruera blästern så att den funkar med automatik. Det handlar bara om pengar.
Flera gånger har Alstom utrett om och hur det skulle gå att förbättra. Kanske har man hittat en lösning nu. Men än så länge är det bara planer.
Tanken är att kojan ska förses med en robotarm som styrs utifrån. Företaget räknar med att den kommer att kunna ersätta 80 procent av det jobb som en människa gör idag.
-Vi minimerar tiden inne i kojan och arbetet blir mer attraktivt, säger Fredrik.
Så länge turas fem personer om en vecka åt gången.
-Tills vidare får vi köra på det här. Vi kan inte stå still, säger Fredrik Johansson.
De ojämna turbindelarna betyder konstiga arbetsställningar. Att krypa, ligga på rygg, häva sig fram eller åla, bär inte upp en ergonomisk kostym. Att samtidigt hålla ett stadigt grepp runt den slang som med ett högt tryck sprutar stålsand, liknar snarare strid än samspel mellan kropp och maskin. Risken finns att man snubblar.
<br><span class=MR>Fem kiloshjälm</span>
Men de vanligaste arbetsskadorna är att nacke och rygg tar stryk av den fem kilo tunga hjälmen. Det klagar man på och skadorna märks ganska snart.
-Vi har tittat på lättare hjälmar, men då blir skaderisken lite större, säger Fredrik.
Samtidigt far kol, stål, rost och skräp runt inne i kojan. Genom en syrgasmask andas blästraren. På andra sidan luftvägarna tar lungorna emot. Men knappast till fest även om man från arbetsledningens sida hävdar att ett övertryck håller dammet borta. Vilka skador ger smutsen på lång sikt?
<br><span class=MR>Femton sekunder</span>
För att skydda sig från sanden har den som blästrar på sig skyddsoverall, stövlar och stora handskar.
Kläderna gör arbetet säkrare men samtidigt ännu mer svettigt. Tyget i overallen kan utsättas för rak strålning av stålsand i femton sekunder.
Ljuset inne i kojan är skarpt-blått, grönt och vitt. Det går att få det ännu tydligare med hjälp av strålkastare.
-Man ser rätt så bra, säger Michael Johansson, en av lagmedlemmarna.
I alla fall något i en i övrigt ganska kass arbetsmiljö.
Uppskattningsvis spenderar blästrarna tre timmar inne i kojan varje dag de arbetar. Då räknar man effektiv blästringstid.
Michael Johansson byter mellan blästringen och värmebehandling. Han började som svetsare 1995, behövdes i blästringen och blev kvar där. Det är inget bra jobb, tycker han.
-Det är skitigt och varmt.
Ingen hurrar heller över gasmasktillägget på 16 kronor i timmen.
-Höjde de lönen skulle de få mer folk hit.
Men Michael Johansson tänker inte så mycket på situationen när det är hans vecka i kojan. Även om tråkighetsfaktorn ligger på ungefär 200 är arbetsmoralen hög:
-Man ställer upp för avdelningen.
Är en del av den så kallade EBW-avdelningen som sysselsätter 14 personer, varav fem inom blästringen. Alstom har cirka 2000 anställda i Finspång, varav 365 i verkstäderna.
Blästrarnas sjukfrånvaro 2002 låg högre än andra yrkesgrupper: 5,3 dagar per person. Hela EBW-avdelningen har en långtidssjukskriven. De senaste fem åren finns bara ett fall av långtidssjukskrivning.
Företagets totala sjukfrånvaro (inkl långtidssjuka) var 8,8 dagar per person 2002.
Tre arbetsskador rapporterades från EBW-blästringen 2002.
De anställda vid blästringen fick betydligt mindre kompetensutbildning än andra grupper 2002: 24 timmar per person.
Sjuktalen kan jämföras med kommunens förvaltningar som hade ett snitt på 4,4 sjukdagar per person 2002 om man räknar bort långtidssjuka (27 sjukdagar inkl långtidssjukskrivna) De kommunala bolagen låg på 2,3 sjukdagar (totalt 20 dagar).
Blästrarnas sjukfrånvaro 2002 låg högre än andra yrkesgrupper: 5,3 dagar per person. Hela EBW-avdelningen har en långtidssjukskriven. De senaste fem åren finns bara ett fall av långtidssjukskrivning.
Företagets totala sjukfrånvaro (inkl långtidssjuka) var 8,8 dagar per person 2002.
Tre arbetsskador rapporterades från EBW-blästringen 2002.
De anställda vid blästringen fick betydligt mindre kompetensutbildning än andra grupper 2002: 24 timmar per person.
Sjuktalen kan jämföras med kommunens förvaltningar som hade ett snitt på 4,4 sjukdagar per person 2002 om man räknar bort långtidssjuka (27 sjukdagar inkl långtidssjukskrivna) De kommunala bolagen låg på 2,3 sjukdagar (totalt 20 dagar).
Så jobbar vi med nyheter