I Finspångs kommun finns det just nu ett 30-tal gode män, men behovet av fler är stort till de 112 barn som finns här nu. Alla har en god man, men då är det ett par erfarna gode män som får ta hand om flera i väntan på att ytterligare kan rekryteras. Heléne Esping, överförmyndaren i Finspång, berättar att intresset att bli god man är stort och att många hört av sig.
– Men det är ett väldigt hårt tryck just nu. Vi behöver fler, säger hon.
Men vad innebär det att vara god man. NT har träffat tre av dem, alla nya sedan i november, december. Deras motiv till att ställa upp kan sammanfattas i ett samhällsintresse, att de sett behovet och viljan att göra tillvaron bättre för de utsatta barnen.
Hakon Fältström, Ulrika Johansson och Rune Johansson har blivit bekanta med varandra via det nya uppdraget. I lördags såg de till exempel till att ungdomarna fick komma ut och prova på skidor.
Ingen av dem ser jobbet som speciellt betungande.
– Det finns en formell del som vi är ålagda att sköta, sedan är det beroende på en själv vad man vill göra, säger Ulrika Johansson.
– Vi är nog mer engagerade än vad som krävs, säger Hakon Fältström.
Arbetsuppgifterna finns listade i ett 20-tal punkter. De flesta handlar om kontakter med myndigheter som socialtjänsten och Migrationsverket.
– Jag tror inte att det går en vecka utan att man har någon kontakt med ungdomarna, säger Ulrika Johansson, som är den enda av de tre som förvärvsarbetar.
Hakon och Rune har mer tid. Rune har till exempel haft Ammanullah med på utflykt i skogen och också på besök i hemmet några timmar. Hakon och Besmallah gjorde en stadstur.
Ungdomarna de har hand om är mellan 14 och 16 år. Samtliga beskrivs som väldigt ödmjuka, tacksamma och ambitiösa. Sedan i måndags går de också i skola.
– Ammanullah sitter ofta och pluggar när jag kommer till Lillängen, säger Rune.
Just nu är språket en barriär i kommunikationen och de ser fram emot när ungdomarna lärt sig så mycket svenska att det blir lättare att föra ett samtal.
– Det är intressant att höra om livet i andra länder och kulturer, säger Rune Johansson.
Men det finns också en oro för framtiden. Först det tuffa förhör som väntar när deras uppehållstillstånd ska avgöras.
– Det är något vi måste förbereda dem på, säger Hakon Fältström.
Sedan när det ska avgöras om de får stanna eller inte.
– Jag tror att processen kan dra ut på tiden och att ungdomarna hinner rota sig i Sverige, säger Ulrika Johansson, som är god man för Ali Reza.
– Jag fasar för att de inte får stanna och att vi ska behöva ta avsked, säger Hakon.
Vad har ni för råd att ge den som funderar på att bli god man?
– Det egna livet ska vara strukturerat, man ska vara inte vara rädd för att ta många kontakter med myndigheter. Och så ska man vara beredd på att man lätt blir väldigt engagerad, säger Rune.
Ulrika pekar på det positiva att man själv får en bra insikt i det svenska systemet och integrationen.
– Det är intressant och inte speciellt betungande, säger Hakon.
– Men det är inget man gör för att bli rik. Tiden ska specificeras, men man skriver inte upp varje minut, säger Rune.
Någon egentlig utbildning har de tre inte fått, men en bok om flyktingbarn som de fick av överförmyndaren har hjälpt dem, liksom kontakterna med andra gode män. Där byts synpunkter och idéer.
– Det är helt OK att ringa om någon, som funderar på att bli god man, vill veta mer, säger de tre.