Vi tas med till 90-talets Frankrike, till huvudstaden Paris och gruppen Act Up. De kämpar för att sprida information om HIV och AIDS och försöker genom olika aktioner nå ut med information, men även påverka politiker och medicinbolag. Gruppen kämpade mot den tystnadskultur som rådde kring sjukdomen.
I filmen får vi på närmare håll följa ett par medlemmar ur gruppen. Vi ser dem under hetlevrade diskussioner på gruppmöten, ute på gatorna vid demonstrationer och vid brutala aktioner på företag och politiska evenemang. Men vi får även följa dem privat, en smärtsam resa i hur det är att vara HIV-positiv eller AIDS-sjuk. Närmast får vi följa Nathan och Sean. Under filmens gång blir Sean allt sjukare, allt mer isolerad. 120 beats per minute (bpm) innehåller många starka scener, sorgen när vännerna går bort, hur medlemmarna går genom gatorna med porträtt på de som dött, sorgen, väntan på botemedel eller lindring och inte minst den fysiska smärtan. Filmen har också ljuspunkter, glädjen i samhörigheten, i dansen och i nära relationer.
Innan filmen börjar säger gästansvariga Sofia Lantz att hon är förväntansfull inför att se filmen. Inte minst att höra producenten efter visningen.
- Hon ville verkligen komma hit. Det är jättekul, de är stolta och glada över att vi visar filmen och få komma och prata om den. Det här är nog den film jag sett fram emot mest.
I urvalet av filmer har Filmföreningen Flimmer utgått från de globala målen, bland annat jämställdhet och inkludering.
- Själva temat tilltalar mig. Jag har läst mycket om den, sett trailern och hört att filmen har en schysst musikläggning, säger Sofia.
Efter filmens slut diskuterar verksamhetskoordinator Richard Follstedt tillsammans med producenten Marie-Ange Luciani. Med sitter också tolken Lucie Barut.
- Hur blev filmen mottagen i Cannes? frågar Follstedt.
- Det var väldigt viktigt för oss att få med filmen vid Cannes, särskilt med det här ämnet vi för fram. Hela världen kunde då få upptäcka vår film.
Luciani berättar att filmen fick stående ovationer i femton minuter vid visningen i Cannes. Filmen är regisserad av Robin Campillo, tidigare medlem i Act Up i Paris. 120 bpm har distribuerats till 42 länder.
Filmen liknas vid en dokumentär, vilket Follstedt frågar om.
- Den ser lite ut som en dokumentär, men det är det verkligen inte. Det har varit otroligt mycket repetitioner och tagningar. Vid mötena som filmades hade vi tre kameror och tog scenerna om och om igen för att få olika vinklar.
Luciani berättar att materialet hämtats ur regissörens eget minne men även ur Act Up:s arkiv. Act Up finns kvar än idag, men är en mindre organisation. Den var som störst under 90-talet.