Stugan blev tre och nu växer stenpartiet
Hon rusar som en skottspole på sin fyrhjuling. Väven av blommor och turister växer runt stugan.- Om den varit större hade jag haft fler maskiner, säger Britta Eriksson.
Typiskt 80-tal. Usch, minns Ylva och Britta, om tyget som blev byxkjol och kallades Rosamunda.
Foto:
- Det blir ett gigantiskt jobb för honom, säger hon och myser. Grässlänten ska göras om till stenparti, för att glädja turisterna.
Hinner inte
"Men något väver du väl själv" är en stående fråga. Med gott samvete kan Britta och hennes medskapare Ylva Källgren säga:
- Den stunden man har blir inte så lång att den räcker.
Efter 25 år och rekordet 25 000 besökare kan de summera.
- Aldrig mer, säger Britta.
Hon hann väva 35 meter i veckan för hand. Folk slet tyget ur händerna.
- Vi ställde ut och hade inget att sälja. De första tre åren var hektiska.
Köper garnet
Nu kan man se hur det började. Britta hade fåren och ullen, och Ylva färgade med växter.
- De går aldrig att köpa, men i dag hämtar vi garnet från Hälsingland.
I stugan med många minnen hänger ett potteblå livstycke, och ett svart förkläde som bars av sörjande. Fast det upptäckte Britta först när hon sprättat upp det gamla kuddvaret.
Vävde allt själva
Det som började med gamla mönster och femtio vävande damer i en stuga blev nyss årets företag i Finspång.
- Man var ju snål, och fick alltid ut en manschett om man vävde klädtyger, minns Ylva.
- Gränsen var nådd när vi själva skötte vävstolarna, säger Britta.
Fram till 1990 vävde de två allt själva.
Och ni råkar aldrig i luven på varandra?
- Nej, då är det tvärkört!
Stuga för kaffe
Knappt en pensionärsförening eller kvinnoförening åker Björke vävstuga förbi. Efter djurparken och gamla Linköping är detta en av länets magneter.
- En granne ville riva stugan, men i stället blev den stuga för alla kaffetörstiga turister. Den står sedan två år på samma ställe där Björke gård legat.
Britta tittar mot stenröset som utgjorde grunden.Här ligger stenpartiet och väntar.
Måste skapa
Man köper inte bara en duk utan en hel upplevel-se. Amerikaner älskar blå-gula duken, och namnen för tanken till landskapet som blåklint och sunnanäng.
Britta "som hela tiden måste skapa" viker servetter och putsar glas medan hon filosoferar:
- De unga vill inte ha
serviser, men det blir
svårt att matcha udda tallrikar.
Nobbar Klässbol
Överslagsvävstolar med skovelskaftmaskiner väsnas. De är svårast att väva på. Den 18-skaftade ljusa drällen växer meter för meter. Ensam i sitt slag
och kallas RR (Rolls Royce). Här finns inte mindre än tre C-vävstolar som Klässbol, som väver damast, hemskt gärna vill
ha.
Säger aldrig nej
Kuddar och gardiner bäddar in butiken.
- När vi tvättat och gjort den i ordning blir den nog bra, skrattar Britta och virar schalen i helylle om halsen.
Femtusen meter lång är den, och beställare är inget mindre än designern Nygårds Anna.
- I dag säger vi aldrig nej, säger Ylva, vis av ett kvarts sekels företagande.
Så jobbar vi med nyheter