Barndomens järnvägsstation blev hans hem

– Jag flyttade bara 500 meter, från föräldragården i Grönstorp till stationshuset, här i Birkekärr, säger Paul Johansson, och pekar, likt Karl XII, upp mot gårdshållet.

Foto:

Birkekärr2015-04-23 08:21

Året skrevs 1977 när han blev ägare till Birkekärr järnvägsstation, mellan Valdemarsvik och Gusum

Men några rälsbussar har inte stannat där på väldigt länge. Järnvägen mellan Valdemarsvik och Norrköping lades nämligen ner 1966.

– Idag är det en och annan som cyklar förbi på motionsleden. Vi brukar morsa åt varandra, när jag sitter i köket och äter frukost , säger Paul Johansson, numera pensionär, efter ett effektfullt liv, präglat av volt, amper och säkringar

Han har arbetat som installationselektriker i Ringarum, industrielektriker i Gusum, men också som ellärare på gymnasiet i Valdemarsvik, innan han blev tekniklärare på Vammarskolan, för att därefter gå i pension.

Men som friherre har det blivit rejält snärjigt. Styrelseledamot i Grålleklubben, engagemang i Valdemarsviks jaktskytteklubb, lärarvikarie och så vedkapning, tar sin lilla tid.

Han guidar både ut- och invändigt, med järnvägen som förtecken.

– Därborta gick ett stickspår mot grustäkten i Fallingeberg.

Vi tar reda på fakta; att spåret byggdes 1918 och slutade användas 1958, samt att gruset bland annat användes för underhåll av banvallen.

Där spåren en gång i tiden förgrenades har Birkekärrs största idrottsevenemang haft sitt centrum, närmare bestämt DM i orientering som utspelades 1979 med ett par hundra deltagare.

Ett stationshus har onekligen sin stil och framför allt rymd. Takhöjden är ansenlig, närmare bestämt 3 meter i hela bottenvåningen. I vardagsrummet, eller salen, som Paul Johansson säger lite skämtsamt, låg en gång i tiden väntsalen.

Stationshuset har varit ett slags nav i hans liv. Som grabb hämtade han posten i huset, spelade pingis i väntsalen på ett bord som stationsmästaren satte upp. Eller så klev han på tåget för att ta sig till Gusum för ett biobesök.

– Här samlades alla barn som skulle ta sig vidare till Gusums skola. Vi var 14 elever, säger han med en viss nostalgisk betoning, medan vettarna, i den lilla dammen simmar omkring drivna av vinden.

Fridfullt, så det förslår.

Men Paul Johansson har också en och annan skröna att bjuda på, kring livet i Birkekärr, bland om en alkoholiserad man som ville lämna jordelivet och frågade grannen om han kunde skjuta honom.

Grannen accepterade. Det var bara så att under tiden mannen sprang hem och bytte till bättre kläder, inför hädanfärden, bytte ”bödeln” ut hagelkulorna mot lingonsylt.

– En något rödfärgad man överlevde och lär ha blivit nykterist på kuppen, säger Paul Johansson med skälmsk blick.

En förmiddag i Birkekärr

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om